Trustorhärvan
Trustor AB var ett svenskt investmentbolag som blev känt genom den så kallade Trustorhärvan sommaren 1997. Trustor köptes upp av en grupp ledd av den brittiske adelsmannen Jonathan Guinness (Lord Moyne). Affären och den efterföljande hanteringen av bolaget kom att granskas rättsligt som ett fall av företagsplundring. Flera rättegångar hölls under 1990- och 2000-talet, men endast en av de inblandade, Thomas Jisander, dömdes för brott.
Historik
[redigera | redigera wikitext]Jonathan Guinness köpte aktierna i Trustor genom att använda bolagets egna pengar för att betala den tidigare ägaren, P-O Norberg.[1] Denna typ av självfinansiering är inte tillåten enligt svensk lag.
I början misstänkte man att bolaget hade tömts på upp till 600 miljoner kronor. Det visade sig dock senare att de flesta av pengarna fanns kvar i form av tillgångar. Innan affären genomfördes hade tillgångarna i Trustor värderats mycket lågt av den tidigare ägaren. När skandalen blev känd såldes tillgångarna, och det visade sig att de var värda betydligt mer än vad som tidigare angetts. Detta ledde till att aktiekursen steg kraftigt. När bolaget till slut likviderades (avvecklades) och pengarna delades ut, fick aktieägarna tillbaka nästan dubbelt så mycket pengar som deras aktier var värda innan Guinness tog över.[2]
Team Moyne
[redigera | redigera wikitext]De personer som genomförde affären kallade sig själva för "Team Moyne". Gruppen bestod av fem personer:
Samtliga fem blev misstänkta för brott i samband med Trustorhärvan. Polisen och media beskrev ofta Joachim Posener som den drivande kraften bakom uppköpet, men inget har kunnat bevisas i en domstol.[3]
Förvärvet av Trustor
[redigera | redigera wikitext]Under vintern 1996–1997 kontaktade Mattsson och Jisander flera aktiemäklare. Mattsson utgav sig för att vara personligt ombud för en av Englands rikaste män, Lord Moyne (Jonathan Guinness). Kontakterna ledde till att Lord Moyne köpte Trustors huvudägare Per-Olov Norbergs aktiepost.
I ett avsnitt av P3 Dokumentär om Trustorhärvan berättade Jisander att Norberg accepterade uppskjuten betalning. Lord Moyne fick aktierna först och betalade fem dagar senare. Enligt Jisander var detta nödvändigt för affären eftersom Lord Moyne saknade finansiering för köpet.[4]
Aktierna var röststarka A-aktier. Lord Moyne köpte omkring 17 procent av bolaget men fick över 50 procent av rösterna och därmed kontroll över Trustor. Köpeskillingen var cirka 241 miljoner kronor.
Slutskede
[redigera | redigera wikitext]Journalisten Gunnar Lindstedt som hade blivit misstänksam till köpet av Trustor, skrev i Svenska Dagbladet en artikel om situationen. Polis och åklagare slog kort därpå till mot Trustors kontor och säkrade viss dokumentation. Trustor gick som svar ut med att de ämnade hålla en presskonferens den 5 november 1997 med Jisander, Mattsson, Smallbone och Lord Moyne närvarande. När presskonferensen skulle hållas blev istället samtliga häktade.
Thomas Jisander och Peter Mattsson fick fem respektive tre år fängelse i tingsrätten, men friades i hovrätten.[5][6] År 2009 dömdes Thomas Jisander till 1,5 års fängelse för att ha förskingrat runt 20 miljoner kronor som han förde över till stiftelser i Liechtenstein som han själv kontrollerade. Han är den enda person som har blivit dömd för sin medverkan i Trustorförvärvet.[7]
Det finns inte längre några kvarstående brottsmisstankar mot någon av de inblandade. Preskriptionstiden för de eventuella brotten gick ut i juni 2007.
I populärkultur
[redigera | redigera wikitext]Under våren 2026 hade TV-serien Golden Boys premiär på TV4. Den dramatiserar trustorhärvan och är löst baserad på Gunnar Lindstedts bok "Svindlande affärer: historien om Trustor".
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Lindstedt, Gunnar (2000). Svindlande affärer : historien om Trustor. Stockholm: DN. ISBN 91-7588-359-7
- ↑ Trustor AB:s årsredovisning 1997.
- ↑ Pelle Jacobsson (29 januari 2001). ”Storsvindlarna fick ett helt bolag på fall”. Aftonbladet. Arkiverad från originalet den 7 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110807083629/https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article9396.ab. Läst 11 maj 2026.
- ↑ Mats Lönnerblad (1 november 2000). ”Vems är pengarna?”. www.bankrattsforeningen.org.se. Arkiverad från originalet den 13 april 2001. https://web.archive.org/web/20010413074256/http://www.bankrattsforeningen.org.se/debatt114.html. Läst 11 maj 2026.
- ↑ Fredrik Rundkvist (11 april 2002). ”Friande domar i Trustorhärvan”. Aftonbladet. Arkiverad från originalet den 7 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110807083552/https://www.aftonbladet.se/nyheter/article67989.ab. Läst 11 maj 2026.
- ↑ Fredrik Johnsson och Kristofer Hansson (26 mars 2006). ”Trustorhärvan”. P3 Dokumentär. https://www.sverigesradio.se/avsnitt/83892?programid=2519.
- ↑ ”Fängelse för Thomas Jisander”. Näringsliv E24. 26 oktober 2009. Arkiverad från originalet den 29 september 2011. https://web.archive.org/web/20110929084603/http://www.e24.se/makro/sverige/fangelse-for-thomas-jisander_1644557.e24. Läst 11 maj 2026.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Lindstedt, Gunnar (2000). Svindlande affärer: historien om Trustor (1:a uppl 2000, nya utgåvor 2001 och 2013). Stockholm: DN. Libris 8375234. ISBN 9175883597
- Lindstedt, Gunnar (2026). Trustorhärvan (Första utgåvan). Stockholm: Volante. Libris n84bzghjlcqc74gj. ISBN 9789179654795
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- ”Trustor - Den stora blåsningen (2001) - dokumentär för Sveriges Television (Dokument inifrån)”. Lena Einhorn. 2001. https://lenaeinhorn.se/filmer/trustor/. Läst 11 maj 2026.