Svante Beckman
| Svante Beckman | |
| Född | 2 juli 1945 Solna, Sverige |
|---|---|
| Död | 16 juni 2024 (78 år) Hässelby, Sverige |
| Nationalitet | Svensk |
| Sysselsättning | Professor, Forskare |
| Redigera Wikidata | |
Svante Beckman, född 2 juli 1945 i Solna församling, Stockholms län, död 16 juni 2024,[1] i Hässelby församling, Stockholms län, var en svensk forskare verksam inom ekonomisk historia, teknik- och samhällsstudier, kulturpolitik, museologi och kulturarvsforskning. Bland hans mest uppmärksammade arbeten märks Tidsandans krumbukter (1983) och Utvecklingens hjältar (1990).[2][3]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Svante Beckman var son till tidnings- och förlagsmannen Birger Beckman och dennes hustru Gunnel Beckman. Björn Beckman och Staffan Beckman var äldre bröder. Han växte upp i Stockholm, dit familjen flyttade i början av 1940-talet. Han var under större delen av sitt yrkesliv knuten till Linköpings universitet, först vid Tema Teknik och social förändring och senare vid Tema Kultur och samhälle i Norrköping. Han är särskilt känd för arbeten om framtidsföreställningar, innovation, artefakter, kulturarv och kulturpolitik och för sina många fyrfältare.
Beckman utbildade sig i ekonomisk historia vid Uppsala universitet och blev filosofie licentiat 1972 med en avhandling om svensk ekonomisk politik under mellankrigstiden. Efter arbete med framtidsstudier knöts han 1980 till Tema-institutionen vid Linköpings universitet. Han blev en central gestalt i den tvärvetenskapliga forskningsmiljön vid Tema Teknik och social förändring, där han senare blev docent och professor 1995. Från år 2000 var han även verksam vid Tema Kultur och samhälle i Norrköping, där han spelade en viktig roll i uppbyggnaden av miljön.[4] Verksamheten vid Tema Q finns beskriven i boken Kulturaliseringens samhälle: Problemorienterad kulturvetenskaplig forskning vid Tema Q 2002–2012.[5]
Forskning
[redigera | redigera wikitext]I sin tidiga forskning behandlade Beckman frågor om samhällsförändring, professioner, makt, rationalitet och framtidstänkande. Till hans viktigaste arbeten från denna period hör Kärlek på tjänstetid (1981), Tidsandans krumbukter (1983), kapitlet Sorterad makt (1987) och artikeln Fyra universitetskulturer (1989).[6][7][8][9] Tidsandans krumbukter bidrog till att göra honom känd även utanför den akademiska världen.
Ett annat centralt område i Beckmans forskning var teknik, innovation och artefakter. I Utvecklingens hjältar (1990) analyserade han föreställningar om den innovativa individen i utvecklingstänkandet.[10] Han bidrog senare också till volymen Artifacts and Artificial Science (2002) med kapitlet ”The Nature of Artifacts”.[11]
Under den senare delen av sin karriär ägnade sig Beckman i hög grad åt kulturarv, museer och kulturpolitik. Enligt en meritförteckning från 2007 ledde och deltog han i flera forskningsprojekt inom kulturarvs- och kulturpolitiska frågor och hade uppdrag inom bland annat Riksantikvarieämbetet, Statens kulturråd och KK-stiftelsen.[12] I denna del av sin forskning publicerade han bland annat Vad vill staten med kulturarvet? (1998), Museiväsendets väsen (2001, tillsammans med Magdalena Hillström), Museer och framtidstro (2003, tillsammans med Lennart Palmqvist) och Utvecklingstendenser i nutida kulturarv (2005).[13]
Beckman gav också ut två diktsamlingar Ålderdomsbrott: Porträtt av författaren som gammal hund (2021) och Vissna glad: Läsebok för äldre (2024).
Bibliografi i urval
[redigera | redigera wikitext]- Kärlek på tjänstetid. Om amatörer och professionella inom vården (1981)
- Tidsandans krumbukter. Kartor över västerländsk värderingsterräng (1983)
- Jan Hult, red (1985). ”Bilder av ingenjören”. Polhem - tidskrift för teknikhistoria (4). ISSN 0281-2142. http://hdl.handle.net/2077/60663.
- Sorterad makt (1987)
- Fyra universitetskulturer (1989)
- Utvecklingens hjältar. Om den innovativa individen i utvecklingstänkandet (1990)
- Anshelm Jonas, red (1993). Modernisering och kulturarv: essäer och uppsatser. Symposion bibliotek, 99-0818918-2. Stockholm: B. Östlings bokförl. Symposion. Libris 7607435. ISBN 9171391215, kapitel ”Oreda i fornsvängen”
- ”The Nature of Artifacts”. Artifacts and artificial science 45-92. 2002. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-33518. Libris 22280770
Poesi
[redigera | redigera wikitext]- Ålderdomsbrott: porträtt av författaren som gammal hund : dikter. Stockholm, Sverige: BoD - Books on Demand. 2021. Libris 3h84c2c71gpwn9xk. ISBN 9789179692612
- Vissna glad: läsebok för äldre. Stockholm, Sverige: BoD - Books on Demand. 2024. Libris vdkn7q8ssdqgv6qx. ISBN 9789180575072
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ↑ ”Dödsannons”. DN. https://www.dn.se/familj/dodsannonser/#/?query=Svante%20beckman. Läst 18 april 2025.
- ↑ Göran Graninger, Lars Ingelstam, Göran B Nilsson, före detta professorer vid Tema, Linköpings universitet (8 juli 2024). ”Till minne: Svante Beckman”. DN.se. https://www.dn.se/familj/till-minne-svante-beckman/. Läst 18 april 2026.
- ↑ ”Svante Beckmans profil på ResearchGate”. https://www.researchgate.net/profile/Svante-Beckman. Läst 13 april 2026.
- ↑ Ulf Sandström, Anders L Johansson och Bo Dahlbom (18 juli 2024). ”Till minne: Svante Beckman”. DN.se. https://www.dn.se/familj/till-minne-svante-beckman-3/. Läst 18 april 2026.
- ↑ Beckman; Svante (Red.) (23 januari 2012). ”Kulturaliseringens samhälle: Problemorienterad kulturvetenskaplig forskning vid Tema Q 2002-2012” (på engelska). Linköping Electronic Conference Proceedings, No. 66, 2012.. https://ep.liu.se/en/conference-issue.aspx?series=ecp&issue=66. Läst 16 april 2026.
- ↑ Svante Beckman, Kärlek på tjänstetid. Om amatörer och professionella inom vården, Stockholm: Arbetslivscentrum, 1981.
- ↑ Svante Beckman, Tidsandans krumbukter. Kartor över västerländsk värderingsterräng, Stockholm: Sekretariatet för framtidsstudier, 1983.
- ↑ Svante Beckman, ”Sorterad makt”, i Olof Petersson (red.), Maktbegreppet, Stockholm: Carlssons, 1987, s. 118–167.
- ↑ Svante Beckman, ”Fyra universitetskulturer”, Vest: Journal for Science and Technology Studies, 1989:2–3, s. 47–61.
- ↑ Svante Beckman, Utvecklingens hjältar. Om den innovativa individen i utvecklingstänkandet, Stockholm: Carlssons, 1990.
- ↑ Svante Beckman, ”The Nature of Artifacts”, i Bo Dahlbom, Svante Beckman och Göran B. Nilsson (red.), Artifacts and Artificial Science, Stockholm: Almqvist & Wiksell International, 2002, s. 45–92.
- ↑ Curriculum vitae för Svante Beckman, 2007.
- ↑ ”Publikationsförteckning: Beckman, Svante”. liu.diva-portal.org. Linköpings universitet. https://liu.diva-portal.org/smash/person.jsf?pid=authority-person:24879&dswid=-5046. Läst 18 april 2026.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|