Hoppa till innehållet

RS Persei

Från Wikipedia
PR Persei
Observationsdata
Epok: J2000
StjärnbildPerseus
Rektascension02t 22m 24,41s[1]
Deklination+57° 06 34,10[1]
Skenbar magnitud ()+7,82 - 10,0[2]
Stjärntyp
SpektraltypM4 Iab[3]
VariabeltypHalvregelbunden variabel[2]
Astrometri
Radialhastighet ()-38,0 ± 2[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -0,602[1] mas/år
Dek.: -1,107[1] mas/år
Parallax ()0,3874 ± 0,0450[1]
Avstånd7 650 ± 180  (2 345 ± 55[5] pc)
Absolut magnitud ()-6,18[6]
Detaljer
Massa12-15[5] M
Radie770 ± 30[5] R
Luminositet77 600 +9 5008 400[5] L
Temperatur3 470 ± 90[5] K
Andra beteckningar
HD 14488, AAVSO 0215+56A, AG+56 309, BD+56 583, DO 25620, GSC 03694-01293, IRAS 02188+5652, IRC +60087, 2MASS J02222428+5706340, PPM 27529, RAFGL 320, SAO 23257, TYC 3694-1293-1, UCAC3 295-56116, RS Persei, Gaia DR3 458407464445792384, Gaia DR1 458407460139535616, Gaia DR2 458407464445792384[7]

RS Persei är en röd superjätte och variabel stjärna belägen i dubbelhopen i stjärnbilden Perseus. Stjärnans skenbara magnitud varierar från 7,82 till 10,0, vilket betyder att den aldrig är synlig för blotta ögat. Den ingår i hopen NGC 884, χ Persei, ena halvan av den berömda dubbelhopen.[8]

Variabilitet

[redigera | redigera wikitext]
Ljuskurva för RS Persei, anpassad från data från INTEGRAL Optical Monitoring Camera[9]

I mars 1904 upptäckte Lidia Tseraskaja att stjärnan, då kallad BD+56°583, är en variabel stjärna.[10] Den listades med dess variabelbeteckning RS PerseiAnnie Jump Cannons verk från 1907, Second Catalogue of Variable Stars.[11] RS Persei klassificeras som en halvregelbunden variabel stjärna, med en ljusstyrka som varierar från magnitud 7,82 till 10,0 under en period av 245 dygn.[2] Detaljerade studier visar att den också pulserar med en lång sekundärperiod av 4 200 ± 1 500 dygn.[12]

RS Persei är en stor, kall stjärna med en temperatur på 3 500 K. Dess storlek gör den ljusstark, även om mycket av dess strålning avges i infrarött. År 2005 beräknades RS Persei ha en bolometrisk luminositet på 145 000 gånger solens och en radie kring 1 000 solradier.[6] På senare tid har stjärnan, över alla våglängder, ansatts en lägre luminositet på 77 600 +9 5008 400 gånger solens, och en radie av 770 ± 30 solradier baserat på avståndet och den uppmätta vinkeldiametern med CHARA-matrisen.[5] En artikel från 2023 ger en ännu mindre luminositet på 59 000 gånger solens.[13] Uppskattningar baserade på uppmätta vinkeldiametrar och avstånd uppskattade med Gaia DR2 och Gaia DR3 ger radier på 547 +97[14] och 775 +11085 solradier.[15]

RS Persei har ibland ansetts vara en högt utvecklad (AGB)-stjärna med låg massa på asymptotiska jättegrenen,[16] men beräkningar av dess nuvarande massa tyder på att det är en sann röd superjätte. NGC 244 är också för ung för att hysa AGB-stjärnor.[5]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, RS Persei , 17 maj 2026..
  1. 1 2 3 4 5 Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
  2. 1 2 3 Samus', N. N.; Goranskii, V. P.; Durlevich, O. V.; Zharova, A. V.; Kazarovets, E. V.; Kireeva, N. N.; Pastukhova, E. N.; Williams, D. B.; Hazen, M. L. (2003). "An Electronic Version of the Second Volume of the General Catalogue of Variable Stars with Improved Coordinates". Astronomy Letters. 29 (7): 468. Bibcode:2003AstL...29..468S. doi:10.1134/1.1589864. S2CID 16299532.
  3. Saesen, S.; Carrier, F.; Pigulski, A.; Aerts, C.; Handler, G.; Narwid, A.; Fu, J. N.; Zhang, C.; Jiang, X. J.; Vanautgaerden, J.; Kopacki, G.; Stęślicki, M.; Acke, B.; Poretti, E.; Uytterhoeven, K.; Gielen, C.; Østensen, R.; De Meester, W.; Reed, M. D.; Kołaczkowski, Z.; Michalska, G.; Schmidt, E.; Yakut, K.; Leitner, A.; Kalomeni, B.; Cherix, M.; Spano, M.; Prins, S.; Van Helshoecht, V.; Zima, W.; Huygen, R.; Vandenbussche, B.; Lenz, P.; Ladjal, D.; Puga Antolín, E.; Verhoelst, T.; De Ridder, J.; Niarchos, P.; Liakos, A.; Lorenz, D.; Dehaes, S.; Reyniers, M.; Davignon, G.; Kim, S.-L.; Kim, D. H.; Lee, Y.-J.; Lee, C.-U.; Kwon, J.-H.; Broeders, E.; Van Winckel, H.; Vanhollebeke, E.; Waelkens, C.; Raskin, G.; Blom, Y.; Eggen, J. R.; Degroote, P.; Beck, P.; Puschnig, J.; Schmitzberger, L.; Gelven, G. A.; Steininger, B.; Blommaert, J.; Drummond, R.; Briquet, M.; Debosscher, J. (2010). "Photometric multi-site campaign on the open cluster NGC 884". Astronomy and Astrophysics. 515: A16. arXiv:1001.1116. Bibcode:2010A&A...515A..16S. doi:10.1051/0004-6361/200913236. ISSN 0004-6361. S2CID 40932414.
  4. Wilson, Ralph Elmer (1953). "General catalogue of stellar radial velocities". Washington. Bibcode:1953GCRV..C......0W.
  5. 1 2 3 4 5 6 7 Baron, F.; Monnier, J. D.; Kiss, L. L.; Neilson, H. R.; Zhao, M.; Anderson, M.; Aarnio, A.; Pedretti, E.; Thureau, N.; Ten Brummelaar, T. A.; Ridgway, S. T.; McAlister, H. A.; Sturmann, J.; Sturmann, L.; Turner, N. (2014). "CHARA/MIRC Observations of Two M Supergiants in Perseus OB1: Temperature, Bayesian Modeling, and Compressed Sensing Imaging". The Astrophysical Journal. 785 (1): 46. arXiv:1405.4032. Bibcode:2014ApJ...785...46B. doi:10.1088/0004-637X/785/1/46. S2CID 17085548.
  6. 1 2 Levesque, Emily M.; Massey, Philip; Olsen, K. A. G.; Plez, Bertrand; Josselin, Eric; Maeder, Andre; Meynet, Georges (2005). "The Effective Temperature Scale of Galactic Red Supergiants: Cool, but Not As Cool As We Thought". The Astrophysical Journal. 628 (2): 973–985. arXiv:astro-ph/0504337. Bibcode:2005ApJ...628..973L. doi:10.1086/430901. S2CID 15109583.
  7. https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=RS+Persei. Hämtad 2020-05-23.
  8. Mermilliod, J. C.; Mayor, M.; Udry, S. (2008). "Red giants in open clusters. XIV. Mean radial velocities for 1309 stars and 166 open clusters". Astronomy and Astrophysics. 485 (1): 303–314. Bibcode:2008A&A...485..303M. doi:10.1051/0004-6361:200809664.
  9. "OMC Archive". OMC Archive. The Astronomical Data Centre at CAB. Hämtad 19 december 2021.
  10. Ceraski, W. (April 1904). "Une nouvelle variable 16.1904 Persei au cluster χ Persei". Astronomische Nachrichten. 165 (8): 125–126. Bibcode:1904AN....165..125C. doi:10.1002/asna.19041650805.
  11. Cannon, Annie J. (1907). "Second catalogue of variable stars". Annals of Harvard College Observatory. 55: 1–94. Bibcode:1907AnHar..55....1C.
  12. Kiss, L. L.; Szabó, Gy. M.; Bedding, T. R. (2006). "Variability in red supergiant stars: Pulsations, long secondary periods and convection noise". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 372 (4): 1721–1734. arXiv:astro-ph/0608438. Bibcode:2006MNRAS.372.1721K. doi:10.1111/j.1365-2966.2006.10973.x. S2CID 5203133.
  13. Healy, Sarah; Horiuchi, Shunsaku; Molla, Marta Colomer; Milisavljevic, Dan; Tseng, Jeff; Bergin, Faith; Weil, Kathryn; Tanaka, Masaomi (2024-03-23). "Red Supergiant Candidates for Multimessenger Monitoring of the Next Galactic Supernova". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 529 (4): 3630–3650. arXiv:2307.08785. Bibcode:2024MNRAS.529.3630H. doi:10.1093/mnras/stae738. ISSN 0035-8711.
  14. Norris, Ryan P. (2019). Seeing Stars Like Never Before: A Long-term Interferometric Imaging Survey of Red Supergiants (PDF) (PhD). Georgia State University.
  15. Ryan Norris. "Student Science at NMT: Learning Optical Interferometry Through Projects on Evolved Stars" (PDF). CHARA.
  16. Yoon, Dong-Hwan; Cho, Se-Hyung; Kim, Jaeheon; Yun, Young joo; Park, Yong-Sun (2014). "SiO and H2O Maser Survey toward Post-asymptotic Giant Branch and Asymptotic Giant Branch Stars". The Astrophysical Journal Supplement. 211 (1): 15. Bibcode:2014ApJS..211...15Y. doi:10.1088/0067-0049/211/1/15. S2CID 73561291.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]