Paris–Tours
| Detaljer | |
|---|---|
| Datum | Första delen av oktober |
| Region |  Frankrike |
| Disciplin | Landsväg |
| Typ | Endagslopp |
| Arrangör | ASO |
| Status | UCI ProSeries 1.Pro |
| Historia | |
| Antal upplagor | 119 (2025) |
| Första upplaga | 1896 |
| Första vinnare | Eugène Prévost |
| Flest segrar | 3 stycken: Gustave Danneels Paul Maye Guido Reybrouck Erik Zabel Matteo Trentin |
| Senaste vinnare | Matteo Trentin (2025) |
.jpg)
Paris–Tours (1974–1975 Tours–Versailles och från 1976 till 1987 Grand Prix d'Automne) är en fransk cykeltävling som ingår i UCI ProTour. Loppet går mellan utkanterna av Paris till katedralstaden Tours en söndag i första halvan av oktober[1]. Bansträckningen var totalt sett ganska platt så loppet passade bra för sprinters, men sedan 2018[2] inkluderar det en del backar före de sista kilometrarna till mål[3] (dessutom går sedan dess en stor del av loppets avslutning på smala vägar med dålig beläggning som gatsten eller grus - vissa grussträckor har till och med en grässträng i mitten![4]). Den högsta punkten i loppet är 200 meter på Le Gault-du-Perche. Tävlingen avslutades tidigare ofta med en klungspurt på Avenue du Grammont i Tours.
Loppet startade 1896 som ett lopp för amatörer, vilket gör det till en av de äldsta cykeltävlingarna i världen. Tävlingen var organiserad av tidningen Paris-Velo och vinnare blev fransmannen Eugène Prévost.
Loppet tog sedan en paus under fem år men kom sedan tillbaka igen som amatörtävling. Efter ytterligare fem år, 1906, blev tävlingen årlig för professionella cyklister med tidningen L’Auto som organisatör. Numera är arrangören Amaury Sport Organisation, som också anordnar Tour de France.
Under tävlingen 1921 avslutade hälften av cyklisterna loppet när de kom till Chartres. Vinnaren av loppet, Francis Pélissier, fick en punktering sent i loppet, men hans händer var så frusna att han var tvungen att dra av däcket från fälgen med tänderna. Han fortsatte loppet och hämtade in Eugène Christophe innan Pélissier fortsatte loppet i ensam ledning till målet.
Rekordet för antalet segrar i tävlingen är tre och innehas av Gustaf Daneels (1934, 1936, 1937), Paul Mayé (1941, 1942, 1945), Guido Reybrouck (1964, 1966, 1968), Erik Zabel (1994, 2003, 2005) och Matteo Trentin (2015, 2017, 2025).
Eddy Merckx vann aldrig Paris-Tours, men hade möjligheten att göra det 1968, men han lämnade över segern till sin stallkamrat Guido Reybrouck, som tack för att han hade hjälpt honom under början av säsongen. Erik Zabel tog sin första stora seger när han vann Paris-Tours 1994. Zabel vann sedan tävlingen igen under säsongerna 2003 och 2005. Jacky Durand, Andrea Tafi, Marc Wauters, Richard Virenque och Erik Dekker har alla vunnit tävlingen genom en soloutbrytning, alternativt en spurt från liten grupp.
Paris-Tours och Lombardiet runt (som sedan 2016 körs på en lördag) avhålls samma helg eller med en veckas mellanrum och kallas ibland för "höstdubbeln". Loppen är olika i karaktären då Lombardiet runt är för bergsspecialister. Tre cyklister har lyckats med att vinna båda tävlingarna samma år: Philippe Thys (1917), Rik Van Looy (1959) och Jo de Roo (1962 och 1963).
Paris–Tours
[redigera | redigera wikitext]
1948–1987
[redigera | redigera wikitext]Under denna period ingick loppet i "världscuperna" Challenge Desgrange-Colombo (CDC, 1948–1958) och Super Prestige Pernod (SPP, 1959–1987).
Sedan 1988
[redigera | redigera wikitext]1988 lades Superprestige Pernod ner och ersattes 1989 av den nyinstiftade UCI World Cup ("Coupe de Monde", CDM, 1989–2004) och loppet har sedan dess ingått i UCI:s kalender: till och med 2004 i CDM, 2005–2008 i UCI ProTour, 2011–2019 i UCI Europe Tours högsta kategori HC och sedan 2020 i UCI ProSeries (2008–2010 rådde en konflikt mellan de största arrangörerna och UCI, vilken ledde till att de förstnämnda drog sig ur UCI:s system och höll en egen cup, den "historiska kalendern" 2008–2010).
Amatörer
[redigera | redigera wikitext]Efter de två första upplagorna av Paris–Tours (1896 och 1901) som var amatörlopp, blev det när L'Auto återupptog det 1906 ett lopp för professionella. Men 1940 skapades också ett lopp för amatörer av L'Auto, kallat Grand Prix de L'Auto[5] (från 1946 kallat Grand Prix de L'Équipe[6] efterson tidningen bytte namn) och 1943 skapades ett annat lopp kallat Grand Prix du CV 19ème[7]. 1950 slogs dessa båda lopp ihop till Grand Prix de l'Équipe et du CV 19ème. 1951 flyttades de professionellas Paris–Tours från maj till månadsskiftet september/oktober och sedan dess hölls även amatörloppet vid denna period, oftast en vecka före eller efter loppet för de professionella, men från början av 1970-talet vanligtvis samma dag,[8] När ASO (som övertog arranger Paris–Tours och andra tävlingar) bildades av EPA (mediaföretaget Éditions Philippe Amaury – ägare av bland annat L'Equipe) 1992 bytte Grand Prix de l'Équipe et du CV 19ème samtidigt namn till Paris–Tours amateurs.
Grand Prix de L'Auto[redigera | redigera wikitext]Vinnare:
|
Grand Prix de L'Équipe[redigera | redigera wikitext]Kördes som lagtävling 1948 och 1949. Vinnare:
|
Grand Prix du CV 19ème[redigera | redigera wikitext]Vinnare:
|
Grand Prix de l'Équipe et du CV 19ème
[redigera | redigera wikitext]Vinnare:
| 1950 | Guy Carle |
| 1951 | Louis Cavanna |
| 1952 | Pierre Michel |
| 1953 | Maurice Pelé |
| 1954 | René Fournier |
| 1955 | Joseph Groussard |
| 1956 | René Abadie |
| 1957 | Augustin Corteggiani |
| 1958 | Henri Duez |
| 1959 | André Foucher |
| 1960 | Bernard Beaufrère |
| 1961 | Antoine Pizcseck |
| 1962 |  Ian Moore |
| 1963 | Jean Arzé |
| 1964 | Gérard Swertvaeger |
| 1965 | Philippe Lacheray |
| 1966 | Roland Berland |
| 1967 | Alain Vasseur |
| 1968 | Jean-Claude Plouhinec |
| 1969 |  William Bilsland |
| 1970 | Claude Lechatellier |
| 1971 | Roland Eloi |
| 1972 | Guy Sibille |
| 1973 | Bernard Bourreau |
| 1974 | Pierre Sonnet |
| 1975 | Patrick Friou |
| 1976 | Michel Brethenoux |
| 1977 | Serge Beucherie |
| 1978 | Daniel Ceulemans |
| 1979 | Gérard Aviègne |
| 1980 | Patrick Gagnier |
| 1981 |  Ryszard Szurkowski |
| 1982 | Piers Hewitt |
| 1983 | Thierry Barrault |
| 1984 | Michel Vermote |
| 1985 |  Jack Olsen |
| 1986 | Johnny Weltz |
| 1987 | Dominique Celle |
| 1988 | Yvon Ledanois |
| 1989 | René Foucachon |
| 1990 |  Allen Andersson |
| 1991 | Lars Michaelsen |
Paris–Tours amateurs
[redigera | redigera wikitext]| År | Vinnare | Tvåa | Trea |
|---|---|---|---|
| 1992 |  Arvis Piziks |
 Jaan Kirsipuu |
 Mika Hietanen |
| 1993 | Cyril Saugrain |
Éric Bourout |
Hervé Boussard |
| 1994 | Nicolas Jalabert |
Franck Ramel |
Hervé Arsac |
| 1995 | Pascal Giguet |
Pierre-Yves Archambault |
Stéphane Conan |
Paris–Tours Espoirs (U23)
[redigera | redigera wikitext]När uppdelningen i amatörer och professionella upphörde och klasserna slogs samman (till en klass kallad "elit") efter 1995, blev många tidigare amatörlopp i stället lopp för den nya klassen U23 (amatörerna var ofta – och är fortfarande – yngre cyklister som inte utmärkt sig tillräckligt för att erbjudas ett professionellt kontrakt[9][10]). Så hände även med Paris–Tours amatörupplaga. Loppet hålls samma dag som loppet för elitcyklisterna, men går på en avkortad rutt.
Tours–Paris
[redigera | redigera wikitext]Utöver Paris–Tours kördes under 1917 och 1918 även ett lopp i motsatt riktning, Tours–Paris (den 9 april respektive 9 juni, medan Paris–Tours hölls den 6 respektive 19 maj dessa båda år). Podieplaceringar:
| År | Vinnare | Tvåa | Trea |
|---|---|---|---|
| 1917 | Charles Deruyter |
André Noël |
Charles Juseret |
| 1918 | Philippe Thys |
Charles Mantelet |
Georges Sérès |
Referenser
[redigera | redigera wikitext]
Professionella/elit[redigera | redigera wikitext]
|
Amatörer/U23[redigera | redigera wikitext]
|
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ↑ 7 - 14 oktober sedan 2004.
- ↑ Ellis Bacon, Paris-Tours takes on vineyard gravel tracks – Preview, CyclingNews den 3 oktober 2018.
- ↑ Banprofil för Paris-Tours 2021.
- ↑ Joe Robinson, 'Nothing to do with road cycling': Riders and managers react Paris-Tours gravel, Cyclist, 8 oktober 2018.
- ↑ G.P de l'Auto (Fra) - Ex. på Mémoire du cyclisme (arkiverad på Archive.org).
- ↑ G.P de l'Equipe (Fra) - Ex. på Mémoire du cyclisme (arkiverad på Archive.org).
- ↑ CV 19ème står för cykelklubben Cercle Vélocipédique du 19ème ar. de Paris som grundades av Marcel Gobillot.
- ↑ Datum för amatörloppen återfinns på Paris-Tours Espoirs, Le blog du cyclisme en Auvergne Limousin.
- ↑ Espoir betyder "hopp" på franska – så i den klassen tävlade cykelsportens "framtidshopp" och de som hoppades på en framtid som professionella...
- ↑ Amateur i Bill Mallon och Jeroen Heijmans, 2011, Historical Dictionary of Cycling sid. 19. ISBN 9780810873698.