Gustave Ador
| Gustave Ador | |
 | |
| Född | 23 december 1845[1][2][3] Cologny[4], Schweiz |
|---|---|
| Död | 31 mars 1928[1][2][3] (82 år) Genève[5] |
| Begravd | Cologny[6] |
| Medborgare i | Schweiz[2] |
| Utbildad vid | Genèves universitet, [7]  |
| Sysselsättning | Politiker[8], advokat, hjälparbetare[7] |
| Befattning | |
| Member of the Grand Council of Geneva (1874–1876) Member of the Grand Council of Geneva (1878–1915) Ledamot av Ständerrådet (1878–1880)[9] Ledamot av Nationalrådet i Schweiz (1889–1902)[9] Schweiziska Nationalrådets president (1901–1902) Ledamot av Nationalrådet i Schweiz (1902–1917) Förbundsrådsledamot (1917–1919)[9] Schweiz förbundspresident (1919) | |
| Politiskt parti | |
| Schweiz liberala parti | |
| Maka | Alice Perdonnet |
| Barn | Yvonne Helene Ador |
| Föräldrar | Louis Ador Constance Paccard |
| Utmärkelser | |
| Första klass av Estniska Röda korsets orden | |
| Redigera Wikidata | |
Gustave Ador, född 23 december 1845 i Cologny, död den 31 mars 1928 i Genève, var en schweizisk statsman och advokat.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Ador blev 1869 praktiserande advokat i sin födelsestad och kom snart att spela en framträdande roll i kantonen Genèves politiska liv. Han valdes 1874 till medlem i Genèves stora råd, blev medlem av kantonens regering och genomförde i dess politik en liberal, av religiös tolerans präglad politik i stället för den förut rådande radikala. Ador blev 1889 en av Genèves ombud i Schweiz nationalråd (som han var medlem av till 1917) och var 1901–1902 rådets president. Han stod där i spetsen för den liberala centern, som motsatte sig alltför stor administrativ centralisation. Han var Schweiz generalkommissarie vid världsutställningen i Paris 1900. Ador var under många år en bland de ledande i Internationella Rödakorskommittén och dennas president.
År 1917 invaldes han i schweiziska förbundsrådet, och blev chef för utrikesdepartementet efter Arthur Hoffmann, som blev tvungen att avgå eftersom han stött socialisten Robert Grimms försök att framföra ett tysk-österrikiskt fredsanbud till ryska regeringen i samband med första världskriget. Ador övertog 1918 i stället ledningen av inrikesdepartementet och valdes i december 1918 till förbundsrådets president för 1919. På denna post lyckades han 1920 i Paris och London utverka erkännande av Schweiz permanenta neutralitet vid dess inträde i Nationernas förbund och representerade Schweiz vid förbundets första möte i Genève. Vid Nationernas förbunds andra delegeradeförsamling i Genève 1921 utsågs han till dess hederspresident.
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 Brockhaus Enzyklopädie, F.A. Brockhaus, 1796, Brockhaus Enzyklopädie-ID: ador-gustave, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 flera författare, Historische Lexikon der Schweiz, 1998, HDS-ID: 003848.[källa från Wikidata]
- 1 2 Roglo, person-ID på Roglo: p=gustave;n=ador.[källa från Wikidata]
- ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1194851417749153-1, läst: 13 augusti 2015.[källa från Wikidata]
- ↑ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.[källa från Wikidata]
- ↑ läs online, www.cologny.ch .[källa från Wikidata]
- 1 2 läs online, hls-dhs-dss.ch , läst: 20 juni 2024.[källa från Wikidata]
- ↑ Förbundsförsamlingens ledamotsdatabas, Förbundsförsamlingens ID: 1365, läst: 3 april 2022.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 Förbundsförsamlingens ledamotsdatabas, läs online, läst: 17 september 2017.[källa från Wikidata]
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Svensk uppslagsbok, Lund 1928
- Ador, Gustave i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
|