Hoppa till innehållet

Uefa Champions League

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Europacupen i fotboll)
Den här artikeln handlar om herrturneringen. För damturneringen, se Uefa Women's Champions League.
Uefa Champions League
Logo UEFA Champions League.png
Sport(er)Fotboll
RegionEuropa (Uefas medlemsländer)
TidpunktJulimaj/juni
År1955
Tidigare namnEuropacupen för mästarlag (19551992)
ArrangörUefa
Regerande mästareFrankrike Paris Saint-Germain (2025/2026)
Flest titlarSpanien Real Madrid (15)
WebbplatsOfficiell webbplats
Uefa Champions League 2025/2026
Inför Uefa Champions League-finalen 2017 mellan Real Madrid och JuventusMillennium Stadium.

Uefa Champions League, tidigare kallad Europacupen för mästarlag, Europacupen eller Mästarcupen, är den högsta fotbollsturneringen för klubblag i Europa, över Uefa Europa League och Uefa Conference League. Turneringen, som arrangeras av Uefa varje säsong, spelades första gången säsongen 1955/56. Från och med säsongen 1992/93 ändrades namnet från Europacupen för mästarlag till Uefa Champions League.[1]

Formatet, som har ändrats flera gånger genom åren, består av ett seriespel följt av ett slutspel. Före seriespelet är det flera kvalomgångar, även om de flesta klubbarna i seriespelet är direktkvalificerade. Lågt rankade länders ligamästare måste spela upp till fyra kvalomgångar för att ta sig till seriespelet.[2] Vilka länder som får ha direktkvalificerade klubbar och var olika klubbar går in i kvalet avgörs av ländernas Uefa-koefficient, som baseras på prestationerna i de europeiska cuperna under de fem säsonger som föregick den närmast föregående säsongen (för till exempel säsongen 2025/26 tog man alltså hänsyn till de fem säsongerna från och med 2019/20 till och med 2023/24).[3]

När turneringen drog igång i mitten av 1950-talet och under många år framöver var det dock en ren utslagsturnering. Gruppspel infördes först säsongen 1991/92, och utökades efter det kraftigt. Från att ursprungligen ha varit en turnering enbart för mästarklubbar deltar sedan säsongen 1997/98 även flera andra-, och senare tredje- och fjärdeplacerade, klubbar från de högst rankade länderna.[1] Vilka länder som får ha med fler klubbar än mästarklubben avgörs av ländernas Uefa-koefficient. Gruppspel avskaffades och ersattes av seriespel säsongen 2024/25.[4]

I det ursprungliga utslagsformatet, och därefter i det slutspel som följt på grupp- eller seriespel, har klubbarna mötts hemma och borta medan finalen alltid har avgjorts i en enda match på neutral plan. Vid två tillfällen har det dock inträffat att vinnarna haft favör av hemmaplan: 1957Real Madrid besegrade Fiorentina hemma på Santiago Bernabéu med 2–0[5], och 1965Inter blev mästare efter en 1–0-seger hemma på San Siro mot Benfica[6]. Två gånger har den förlorande klubben haft hemmaplan: 1984Nils Liedholms Roma fick ge sig efter straffar mot LiverpoolRoms Olympiastadion[7] och 2012 när Bayern München förlorade på Allianz Arena mot Chelsea, också efter straffar[8].

Vinnaren av turneringen är garanterad en plats i nästföljande säsongs seriespel i Uefa Champions League, får spela i Uefa Super Cup mot vinnaren av Uefa Europa League samt får representera Europa vid Interkontinentala cupen och världsmästerskapet i fotboll för klubblag.

Spanska klubbar har varit de mest framgångsrika genom åren med 20 finalvinster och elva finalförluster i Europacupen och Uefa Champions League till och med 2025. Engelska klubbar har varit näst bäst med 15 finalvinster och elva finalförluster. Real Madrid har varit den mest framgångsrika klubben med 15 finalvinster och tre finalförluster.[9] Vid ett tillfälle, säsongen 1978/79, har en svensk klubb gått till final och det var Malmö FF, som dock förlorade mot Nottingham Forest med 0–1.[10]

De åtta stjärnorna som syns på logotypen för turneringen motsvarar de åtta fotbollsklubbarna som medverkade i den första upplagan av turneringen i dess moderna format år 1992. Dessa klubbar var Rangers, Marseille, AC Milan, IFK Göteborg, Club Brugge, Porto, CSKA Moskva och PSV.[11]

Jacques Ferran.
Uefa Champions Leagues pokal.

Europacupen för mästarlag lanserades en månad efter Uefas första kongress, vilken hölls i Wien den 2 mars 1955. Många av Uefas grundande medlemmar var mer intresserade av att etablera en landslagsturnering, men den franska sporttidningen L'Équipe och dess dåvarande redaktör Gabriel Hanot kämpade för att starta en klubbtävling som samlade hela Europa. Hanot, tillsammans med kollegan Jacques Ferran, utformade ett utkast till en turnering, kallad "Sporting Rekord". Denna utvecklades vidare till Europacupen för mästarlag.[12]

Mycket av arbetet som dessa båda herrar lade ned gjordes som ett svar på den brittiska pressens utspel att engelska Wolverhampton Wanderers skulle anses som "världsmästare för klubblag". Detta då klubben på 1950-talet genomfört en succéfylld resa med vänskapsmatcher runt om i Europa.[13]

Representanter för 16 klubbar bjöds in av L'Équipe till ett möte den 2–3 april 1955 och tidningens föreslagna regler antogs enhälligt. Därefter reagerade Uefa, som kontaktade Fifa för att få ett godkännande av den nya turneringen, vilket man fick. Uefa beslutade att anordna turneringen vid ett möte den 21 juni 1955.[12]

Den första europeiska klubblagsmatchen i fotboll spelades den 4 september 1955 i LissabonSporting Lissabon mötte Partizan Belgrad i en match som slutade 3–3[1], och det första målet i turneringens historia gjordes av João Baptista Martins för Sporting[14]. De första Europamästarna för klubblag, med all rätt att kalla sig så, blev spanska Real Madrid, som den 13 juni 1956 besegrade Reims från Frankrike med 4–3 i finalen som spelades inför drygt 38 000 åskådare i L'Équipes hemstad Paris.[15] Real Madrid vann turneringen även de följande fyra säsongerna.[1]

Under turneringens första säsonger dominerade klubbar från södra Europa (Spanien, Portugal och Italien) och det var först säsongen 1966/67 som en klubb från norra Europa tog hem titeln, i form av skotska Celtic.[16] Vid det laget hade antalet deltagande klubbar växt från 16 till drygt 30, och från och med säsongen 1967/68 och drygt 20 år framåt bestod huvudturneringen av ett slutspelsträd med 32 klubbar som spelade fyra utslagsomgångar före finalen.[1] På 1970-talet och första halvan av 1980-talet tog klubbar från Nederländerna, Västtyskland och England hem titeln under 15 raka säsonger.[9]

Den tragiska Heyselkatastrofen, då 39 människor omkom, inträffade i samband med finalen 1985 mellan italienska Juventus och engelska Liverpool.[17][18]

Gruppspel infördes säsongen 1991/92, med åtta klubbar indelade i två grupper med vardera fyra klubbar, där gruppsegrarna gick direkt till final. Nästföljande säsong ändrades turneringens namn från Europacupen för mästarlag till Uefa Champions League (även om prefixet "Uefa" inte användes officiellt under den säsongen). Säsongen efter det gick gruppsegrarna och grupptvåorna till semifinal, som spelades som enkelmöten på gruppsegrarnas hemmaplan.[1]

Antalet klubbar i gruppspelet utökades säsongen 1994/95 från åtta till 16, och dessa delades in i fyra grupper med fyra klubbar vardera. För första gången var några klubbar direktkvalificerade för gruppspelet. De två bästa i varje grupp gick vidare till kvartsfinal, som spelades som dubbelmöten liksom semifinalerna. Den säsongen, och de två nästföljande, fick ligamästarna från lägre rankade länder inte vara med ens i kvalet utan fick nöja sig med spel i Uefacupen.[1]

Gruppspelets omfång utökades igen säsongen 1997/98, från 16 till 24 klubbar. Det var nu sex grupper med fyra klubbar vardera, och förutom gruppsegrarna gick bara de två bästa grupptvåorna vidare till kvartsfinal. En stor nyhet denna säsong var att de åtta högst rankade länderna fick ha med sina ligatvåor i turneringen, vilken därmed inte längre gjorde skäl för sitt namn.[1]

Spelare i Milan firar segern i Uefa Champions League-finalen 2003.

Bara två år senare, säsongen 1999/00, skedde nästa utökning. Från och med den säsongen omfattade gruppspelet åtta grupper med fyra klubbar vardera; totalt 32 klubbar. Ettan och tvåan i varje grupp, totalt 16 klubbar, gick vidare till ett andra gruppspel som innehöll fyra grupper med fyra klubbar vardera. De två bästa i varje grupp i det andra gruppspelet gick vidare till kvartsfinal. Till denna säsong fick de tre högst rankade länderna ha med fyra klubbar vardera, medan länderna rankade på plats fyra till sex fick ha med tre klubbar och länderna rankade på plats sju till 15 fick ha med två klubbar.[1]

Det andra gruppspelet avskaffades säsongen 2003/04 och i stället gick gruppsegrarna och grupptvåorna till åttondelsfinal. En förändring i kvalet genomfördes säsongen 2009/10, då man införde separata kval för ligamästare och icke-mästare. Från och med säsongen 2015/16 fick föregående säsongs vinnare av Uefa Europa League en plats i turneringen och det maximala antalet klubbar från ett land utökades från fyra till fem.[1]

Ett par förändringar som gjorde det svårare att kvala in till gruppspelet genomfördes säsongen 2018/19, då dels de fyra högst rankade länderna fick fyra platser vardera i gruppspelet och dels föregående säsongs vinnare av Uefa Europa League garanterades en plats i gruppspelet.[19]

På grund av covid-19-pandemin sköts större delen av slutspelet säsongen 2019/20 upp från våren 2020 till augusti samma år. Alla matcher från kvartsfinal och framåt spelades då som enkelmöten på neutral plan i Lissabon inför tomma läktare.[1] Fördröjningen ledde till att säsongen 2020/21 kom igång senare än vanligt[20] och alla matcher i kvalomgångarna spelades som enkelmöten inför tomma läktare[21]. Den säsongens final flyttades med kort varsel från Istanbul till Porto för att göra det möjligt för finalklubbarnas supportrar att se matchen på plats.[22]

Inför en match mellan Sevilla och FC Köpenhamn säsongen 2022/23.

Säsongen 2021/22 avskaffades bortamålsregeln[23], som hade gällt i alla dubbelmöten i hela turneringen sedan säsongen 1970/71[24].

Turneringen genomgick en stor förändring säsongen 2024/25. Då avskaffades gruppspelet till förmån för ett seriespel med 36 klubbar, fyra fler än antalet som hade varit med i gruppspelet de föregående säsongerna. Två av de nya platserna gick till de två länder vars klubbar hade gjort bäst ifrån sig under den föregående säsongens europaspel (European Performance Spots). Med så många klubbar i en serie var det inte möjligt för alla klubbar att möta alla de andra, utan det bestämdes att klubbarna skulle spela åtta matcher mot åtta olika motståndare, vilka lottades fram. De åtta bästa klubbarna i serien kvalificerade sig direkt för åttondelsfinal, medan klubbarna på plats 9–24 gjorde upp i dubbelmöten om de åtta kvarvarande platserna.[4]

Sedan införandet av gruppspel säsongen 1991/92 har klubbar från "de fyra stora" länderna (Spanien, England, Italien och Tyskland) varit helt dominerande – 61 av 68 finalklubbar har kommit från något av dessa länder till och med 2025. Paris Saint-Germains seger säsongen 2024/25 var den första för en klubb från något annat land sedan säsongen 2003/04, då Porto vann.[9]

Aten och London är de enda städerna som haft tre klubbar deltagande i grupp- eller seriespelet under samma säsong (AEK Aten, Olympiakos och Panathinaikos säsongen 2003/04 respektive Arsenal, Chelsea och Tottenham Hotspur säsongen 2010/11). Istanbul kan ståta med fyra deltagande klubbar i grupp- eller seriespelet – dock inte under samma säsong (Beşiktaş, Fenerbahçe, Galatasaray och İstanbul Başakşehir).

Milano och Manchester är de enda städerna med två klubbar som har vunnit turneringen (Inter och Milan respektive Manchester United och Manchester City) medan London är den enda staden med tre klubbar som har gått till final (Arsenal, Chelsea och Tottenham Hotspur). Ytterligare två städer har haft två klubbar i final – Belgrad (Partizan Belgrad och Röda stjärnan) och Madrid (Real Madrid och Atlético Madrid). Madrid är den enda staden som har haft två klubbar i final samma år, och det två gånger (2014 och 2016). Båda gångerna var det Real Madrid och Atlético Madrid som möttes.

Malmö FF är den svenska och nordiska klubb som har nått den högsta placeringen i turneringen, när de förlorade med 0–1 och kom tvåa efter Nottingham Forest säsongen 1978/79.[10] Bland andra svenska klubbar som har gått långt kan nämnas Djurgården, som nådde kvartsfinal premiärsäsongen 1955/56, IFK Malmö, som nådde kvartsfinal säsongen 1960/61, Åtvidaberg, som nådde kvartsfinal säsongen 1974/75 och IFK Göteborg, som nådde kvartsfinal säsongen 1984/85, säsongen 1988/89 och säsongen 1994/95 samt semifinal säsongen 1985/86.

Normalt sett är det totalt 84 klubbar som deltar i turneringen. Turneringen består av tre delar – kvalspel, seriespel och slutspel.[2]

Turneringen inleds med ett kvalspel till seriespelet. Kvalspelet består av två delar – en för ligamästare (champions path), som består av fyra omgångar, och en för övriga klubbar (league path), som består av tre omgångar. I kvalspelet deltar normalt sett totalt 55 klubbar (44 ligamästare och elva övriga klubbar) som slåss om sju platser i seriespelet, varav fem når dit via champions path och två via league path.[25]

Vilka länders klubbar som deltar i kvalspelet och när klubbarna går in i kvalspelet avgörs av ländernas Uefa-koefficient, som baseras på prestationerna i de europeiska cuperna under de fem säsonger som föregick den närmast föregående säsongen.[3]

I varje kvalomgång delas klubbarna in i två lika stora halvor – en seedad och en oseedad. Seedningen baseras på klubbarnas Uefa-koefficient, som baseras på prestationerna i de europeiska cuperna under de fem närmast föregående säsongerna.[26] Det finns möjlighet att vid behov dela in klubbarna i mindre grupper med lika många seedade och oseedade klubbar. Därefter lottas en seedad klubb att möta en oseedad.[27]

Varje möte i kvalspelet består av ett dubbelmöte hemma/borta där den klubb som sammanlagt gör flest mål går vidare till nästa omgång. Om båda klubbarna sammanlagt gör lika många mål (bortamålsregeln tillämpas inte[23]) blir det förlängning. Om inga mål görs i förlängningen eller om båda klubbarna gör lika många mål blir det till slut ett avgörande via straffsparksläggning. Klubbarna som åker ut i kvalspelet får plats i Uefa Europa League eller Uefa Conference League.[28]

Kvalspelet består av fyra omgångar enligt följande grundschema:[29]

  • Första kvalomgången (32 klubbar) (de 16 förlorarna får plats i andra kvalomgångens champions path till Uefa Conference Leagues seriespel)
    • Ligamästarna från länder rankade 23–55 (utom Liechtenstein) (32 klubbar)
  • Andra kvalomgången (30 klubbar varav 14 nytillkomna)
    • Champions path (24 klubbar varav 8 nytillkomna) (de 12 förlorarna får plats i tredje kvalomgångens champions path till Uefa Europa Leagues seriespel)
      • Vinnarna i första kvalomgången (16 klubbar)
      • Ligamästarna från länder rankade 15–22 (8 klubbar)
    • League path (6 klubbar varav 6 nytillkomna) (de 3 förlorarna får plats i tredje kvalomgångens main path till Uefa Europa Leagues seriespel)
      • Ligatvåorna från länder rankade 10–15 (6 klubbar)
  • Tredje kvalomgången (20 klubbar varav 5 nytillkomna)
    • Champions path (12 klubbar varav 0 nytillkomna) (de 6 förlorarna får plats i playoffomgången till Uefa Europa Leagues seriespel)
      • Vinnarna i andra kvalomgångens champions path (12 klubbar)
    • League path (8 klubbar varav 5 nytillkomna) (de 4 förlorarna får plats i Uefa Europa Leagues seriespel)
      • Vinnarna i andra kvalomgångens league path (3 klubbar)
      • Ligatvåorna från länder rankade 7–9 (3 klubbar)
      • Ligatrean från land rankat 6 (1 klubb)
      • Ligafyran från land rankat 5 (1 klubb)
  • Playoffomgången (14 klubbar varav 4 nytillkomna) (de 7 förlorarna får plats i Uefa Europa Leagues seriespel)
    • Champions path (10 klubbar varav 4 nytillkomna)
      • Vinnarna i tredje kvalomgångens champions path (6 klubbar)
      • Ligamästarna från länder rankade 11–14 (4 klubbar)
    • League path (4 klubbar varav 0 nytillkomna)
      • Vinnarna i tredje kvalomgångens league path (4 klubbar)

Om man i stället ser kvalspelet ur de deltagande ländernas synvinkel ser grundschemat ut så här:[29]

  • Länder rankade 1–4
    • Ingen deltagande klubb i kvalspelet
  • Land rankat 5
    • Ligafyran går in i tredje kvalomgången
  • Land rankat 6
    • Ligatrean går in i tredje kvalomgången
  • Länder rankade 7–9
    • Ligatvåorna går in i tredje kvalomgången
  • Land rankat 10
    • Ligatvåan går in i andra kvalomgången
  • Länder rankade 11–14
    • Ligamästarna går in i playoffomgången
    • Ligatvåorna går in i andra kvalomgången
  • Land rankat 15
    • Ligamästaren går in i andra kvalomgången
    • Ligatvåan går in i andra kvalomgången
  • Länder rankade 16–22
    • Ligamästarna går in i andra kvalomgången
  • Länder rankade 23–55 (utom Liechtenstein)
    • Ligamästarna går in i första kvalomgången
Karta som visar vilka länder som haft klubbar i Uefa Champions Leagues grupp- eller seriespel (grönt) och vilka länder som inte haft det (blått).

I seriespelet deltar 36 klubbar som kvalificerat sig på följande sätt:[29]

  • Från kvalspelet (7 klubbar)
    • Vinnarna i playoffomgångens champions path (5 klubbar)
    • Vinnarna i playoffomgångens league path (2 klubbar)
  • Direktkvalificerade (29 klubbar)
    • Ligamästarna från länder rankade 1–10 (10 klubbar)
    • Ligatvåorna från länder rankade 1–6 (6 klubbar)
    • Ligatreorna från länder rankade 1–5 (5 klubbar)
    • Ligafyrorna från länder rankade 1–4 (4 klubbar)
    • Regerande mästarna av Uefa Champions League (1 klubb)
    • Regerande mästarna av Uefa Europa League (1 klubb)
    • De bäst placerade icke-direktkvalificerade klubbarna i de två länder som hade högst Uefa-koefficient under föregående säsong (European Performance Spots) (2 klubbar)

De 36 klubbarna delas inför lottningen in i fyra seedningsgrupper med nio klubbar vardera efter klubbarnas Uefa-koefficienter, dock är alltid de regerande mästarna av Uefa Champions League i den högsta seedningsgruppen. Under lottningen ser en dator till att varje klubb slumpmässigt tilldelas två motståndare från varje seedningsgrupp och att en av dessa möts på hemmaplan och en på bortaplan. I princip får inte två klubbar från samma land mötas och en klubb får inte möta fler än två klubbar från ett och samma land, men avsteg från dessa principer kan göras vid behov.[30] Varje klubb spelar därmed åtta matcher mot åtta olika motståndare, fyra hemma och fyra borta. I princip spelar ingen klubb mer än två hemma- eller bortamatcher i rad och varje klubb spelar en hemma- och en bortamatch i de första två omgångarna och i de sista två omgångarna, men avsteg från dessa principer kan göras vid behov. Vinst ger tre poäng, oavgjort ger en poäng och förlust ger noll poäng.[31]

Om två eller fler klubbar hamnar på samma poäng efter det att seriespelet är färdigspelat rankas de efter följande kriterier:[32]

  1. Bäst målskillnad
  2. Flest gjorda mål
  3. Flest gjorda mål på bortaplan
  4. Flest vinster
  5. Flest vinster på bortaplan
  6. Flest poäng som de åtta motståndarna tagit sammanlagt
  7. Bäst målskillnad för de åtta motståndarna sammanlagt
  8. Flest gjorda mål av de åtta motståndarna sammanlagt
  9. Lägst bestraffningspoäng (rött kort ger tre poäng, gult kort ger en poäng, två gula kort i samma match ger tre poäng)
  10. Högst Uefa-koefficient

De åtta högst placerade klubbarna i seriespelet går direkt till åttondelsfinal, medan de 16 klubbarna på plats 9–24 går till slutspelets playoffomgång. För klubbarna på plats 25–36 är säsongens europaspel över, det sker ingen överflyttning till Uefa Europa League eller Uefa Conference League i det här läget.[31]

Efter seriespelet vidtar slutspelet, där turneringens mästare utses. De 24 klubbar som deltar i slutspelet rankas efter vilken slutplacering de hade i seriespelet. Inför lottningen av den första slutspelsomgången, kallad playoffomgången, som klubbarna på plats 1–8 i seriespelet står över, delas klubbarna in i fyra seedade par (klubbarna på plats 9–10, 11–12, 13–14 och 15–16) och fyra oseedade par (klubbarna på plats 17–18, 19–20, 21–22 och 23–24). Klubbarna på plats 9–10 lottas att möta någon av klubbarna på plats 23–24, klubbarna på plats 11–12 lottas att möta någon av klubbarna på plats 21–22, klubbarna på plats 13–14 lottas att möta någon av klubbarna på plats 19–20 och klubbarna på plats 15–16 lottas att möta någon av klubbarna på plats 17–18. I princip spelar de seedade klubbarna returmatcherna på hemmaplan.[33]

Inför lottningen av nästa omgång, åttondelsfinalerna, delas klubbarna på plats 1–8 i seriespelet in i fyra seedade par (klubbarna på plats 1–2, 3–4, 5–6 och 7–8). Klubbarna placeras in i slutspelsträdet så att klubbarna på plats 1–2 får möta vinnarna av matcherna mellan klubbarna på plats 15–16 och 17–18, klubbarna på plats 3–4 får möta vinnarna av matcherna mellan klubbarna på plats 13–14 och 19–20, klubbarna på plats 5–6 får möta vinnarna av matcherna mellan klubbarna på plats 11–12 och 21–22 och klubbarna på plats 7–8 får möta vinnarna av matcherna mellan klubbarna på plats 9–10 och 23–24. I princip spelar de seedade klubbarna returmatcherna på hemmaplan.[33]

Det fortsatta slutspelsträdet, omfattande kvartsfinaler, semifinaler och final, är utformat så att de högst placerade klubbarna i seriespelet möts så sent som möjligt om de går vidare. Klubbarna på plats 1 och 2 kan till exempel tidigast mötas i finalen. I kvartsfinalerna och semifinalerna lottas det vilka klubbar som spelar returmatcherna på hemmaplan.[33]

Ändringar av lottningsreglerna i slutspelet som de beskrivits ovan kan göras vid behov.[33]

Varje möte i slutspelet utom finalen avgörs på samma sätt som i kvalspelet, alltså i ett dubbelmöte hemma/borta där den klubb som sammanlagt gör flest mål går vidare till nästa omgång och där det vid lika ställning efter två matcher följer förlängning och, vid behov, straffsparksläggning. Om omständigheterna kräver det kan ett möte dock avgöras genom en enda match.[34]

Finalen avgörs genom en enda match på en i förväg bestämd neutral arena. Om resultatet är oavgjort vid full tid vidtar förlängning och, vid behov, straffsparksläggning.[35]

Klubben som vinner Uefa Champions League är garanterad en plats i nästföljande säsongs seriespel i turneringen, får spela i Uefa Super Cup mot vinnaren av Uefa Europa League samt får representera Europa vid Interkontinentala cupen och världsmästerskapet i fotboll för klubblag.

Finalresultat

[redigera | redigera wikitext]

Europacupfinaler

[redigera | redigera wikitext]
SäsongVinnareResultatFörlorareArenaAnmärkning
1955/56Real Madrid Spanien4–3Frankrike ReimsParc des Princes, ParisFörsta finalen med en spansk klubb. Första finalen med en fransk klubb.
1956/57Real Madrid Spanien2–0Italien FiorentinaSantiago Bernabéu, MadridFörsta finalen med en italiensk klubb. Matchen spelades på Real Madrids hemmaarena. Real Madrid blev första klubb att vinna två gånger och första klubb att vinna två år i rad.
1957/58Real Madrid Spanien3–2 (e.f.)Italien MilanHeyselstadion, BrysselFörsta finalen att gå till förlängning. Real Madrid blev första klubb att vinna tre gånger och första klubb att vinna tre år i rad.
1958/59Real Madrid Spanien2–0Frankrike ReimsNeckarstadion, StuttgartReal Madrid blev första klubb att vinna fyra gånger och första klubb att vinna fyra år i rad.
1959/60Real Madrid Spanien7–3Västtyskland Eintracht FrankfurtHampden Park, GlasgowFörsta finalen med en tysk klubb. Real Madrid blev första klubb att vinna fem gånger och första klubb att vinna fem år i rad.
1960/61Benfica Portugal3–2Spanien BarcelonaWankdorfstadion, BernFörsta finalen med en portugisisk klubb. Första finalen utan Real Madrid.
1961/62Benfica Portugal5–3Spanien Real MadridOlympiastadion, Amsterdam
1962/63Milan Italien2–1Portugal BenficaWembley Stadium, LondonFörsta finalen utan spanskt deltagande.
1963/64Inter Italien3–1Spanien Real MadridPraterstadion, Wien
1964/65Inter Italien1–0Portugal BenficaSan Siro, MilanoMatchen spelades på Inters hemmaarena.
1965/66Real Madrid Spanien2–1Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Partizan BelgradHeyselstadion, BrysselFörsta finalen med en jugoslavisk klubb. Real Madrid blev första klubb att vinna sex gånger.
1966/67Celtic Skottland2–1Italien InterEstádio Nacional, LissabonFörsta finalen med en skotsk klubb.
1967/68Manchester United England4–1 (e.f.)Portugal BenficaWembley Stadium, LondonFörsta finalen med en engelsk klubb.
1968/69Milan Italien4–1Nederländerna AjaxSantiago Bernabéu, MadridFörsta finalen med en nederländsk klubb.
1969/70Feijenoord Nederländerna2–1 (e.f.)Skottland CelticSan Siro, MilanoSvensken Ove Kindvall gjorde det avgörande målet i förlängningen.[36]
1970/71Ajax Nederländerna2–0Grekland PanathinaikosWembley Stadium, LondonFörsta finalen med en grekisk klubb.
1971/72Ajax Nederländerna2–0Italien InterFeijenoordstadion, Rotterdam
1972/73Ajax Nederländerna1–0Italien JuventusStadion Crvena Zvezda, Belgrad
1973/74Bayern München Västtyskland1–1 (e.f.)Spanien Atlético MadridHeyselstadion, BrysselEnda finalen att gå till omspel.
4–0
1974/75Bayern München Västtyskland2–0England Leeds UnitedParc des Princes, Paris
1975/76Bayern München Västtyskland1–0Frankrike Saint-ÉtienneHampden Park, Glasgow
1976/77Liverpool England3–1Västtyskland Borussia MönchengladbachOlympiastadion, Rom
1977/78Liverpool England1–0Belgien Club BruggeWembley Stadium, LondonFörsta finalen med en belgisk klubb.
1978/79Nottingham Forest England1–0Sverige Malmö FFOlympiastadion, MünchenFörsta finalen med en svensk klubb.
1979/80Nottingham Forest England1–0Västtyskland HamburgSantiago Bernabéu, Madrid
1980/81Liverpool England1–0Spanien Real MadridParc des Princes, Paris
1981/82Aston Villa England1–0Västtyskland Bayern MünchenFeijenoordstadion, Rotterdam
1982/83Hamburg Västtyskland1–0Italien JuventusOlympiastadion, AtenSjätte finalen i rad att sluta 1–0.
1983/84Liverpool England1–1 (e.f.)Italien RomaOlympiastadion, RomMatchen spelades på Romas hemmaarena. Första finalen att gå till straffsparksläggning. Liverpool vann med 4–2 i straffsparksläggningen.[7]
1984/85Juventus Italien1–0England LiverpoolHeyselstadion, BrysselI samband med finalen inträffade Heyselkatastrofen med 39 döda.[17]
1985/86Steaua Bukarest Rumänien0–0 (e.f.)Spanien BarcelonaEstadio Ramón Sánchez Pizjuán, SevillaFörsta finalen med en rumänsk klubb. Första finalen att sluta mållös. Steaua Bukarest vann med 2–0 i straffsparksläggningen.[37]
1986/87Porto Portugal2–1Västtyskland Bayern MünchenPraterstadion, Wien
1987/88PSV Nederländerna0–0 (e.f.)Portugal BenficaNeckarstadion, StuttgartPSV vann med 6–5 i straffsparksläggningen.[38]
1988/89Milan Italien4–0Rumänien Steaua BukarestCamp Nou, Barcelona
1989/90Milan Italien1–0Portugal BenficaPraterstadion, Wien
1990/91Röda stjärnan Socialistiska federativa republiken Jugoslavien0–0 (e.f.)Frankrike MarseilleStadio San Nicola, BariRöda stjärnan vann med 5–3 i straffsparksläggningen.[39]
1991/92Barcelona Spanien1–0 (e.f.)Italien SampdoriaWembley Stadium, London

Uefa Champions League-finaler

[redigera | redigera wikitext]
SäsongVinnareResultatFörlorareArenaAnmärkning
1992/93Marseille Frankrike1–0Italien MilanOlympiastadion, München
1993/94Milan Italien4–0Spanien BarcelonaOlympiastadion, Aten
1994/95Ajax Nederländerna1–0Italien MilanErnst-Happel-Stadion, Wien
1995/96Juventus Italien1–1 (e.f.)Nederländerna AjaxOlympiastadion, RomJuventus vann med 4–2 i straffsparksläggningen.[40]
1996/97Borussia Dortmund Tyskland3–1Italien JuventusOlympiastadion, München
1997/98Real Madrid Spanien1–0Italien JuventusAmsterdam Arena, AmsterdamReal Madrid blev första klubb att vinna sju gånger.
1998/99Manchester United England2–1Tyskland Bayern MünchenCamp Nou, Barcelona
1999/00Real Madrid Spanien3–0Spanien ValenciaStade de France, Saint-DenisFörsta finalen mellan två klubbar från samma land. Första finalen mellan två spanska klubbar. Real Madrid blev första klubb att vinna åtta gånger.
2000/01Bayern München Tyskland1–1 (e.f.)Spanien ValenciaStadio Giuseppe Meazza, MilanoBayern München vann med 5–4 i straffsparksläggningen.[41]
2001/02Real Madrid Spanien2–1Tyskland Bayer LeverkusenHampden Park, GlasgowReal Madrid blev första klubb att vinna nio gånger.
2002/03Milan Italien0–0 (e.f.)Italien JuventusOld Trafford, ManchesterFörsta finalen mellan två italienska klubbar. Milan vann med 3–2 i straffsparksläggningen.[42]
2003/04Porto Portugal3–0Frankrike AS MonacoArena Aufschalke, Gelsenkirchen
2004/05Liverpool England3–3 (e.f.)Italien MilanAtatürk Olimpiyat Stadyumu, IstanbulLiverpool vann med 3–2 i straffsparksläggningen.[43]
2005/06Barcelona Spanien2–1England ArsenalStade de France, Saint-Denis
2006/07Milan Italien2–1England LiverpoolOlympiastadion, Aten
2007/08Manchester United England1–1 (e.f.)England ChelseaLuzjnikistadion, MoskvaFörsta finalen mellan två engelska klubbar. Manchester United vann med 6–5 i straffsparksläggningen.[44]
2008/09Barcelona Spanien2–0England Manchester UnitedOlympiastadion, Rom
2009/10Inter Italien2–0Tyskland Bayern MünchenSantiago Bernabéu, Madrid
2010/11Barcelona Spanien3–1England Manchester UnitedWembley Stadium, London
2011/12Chelsea England1–1 (e.f.)Tyskland Bayern MünchenAllianz Arena, MünchenMatchen spelades på Bayern Münchens hemmaarena. Chelsea vann med 4–3 i straffsparksläggningen.[8]
2012/13Bayern München Tyskland2–1Tyskland Borussia DortmundWembley Stadium, LondonFörsta finalen mellan två tyska klubbar.
2013/14Real Madrid Spanien4–1 (e.f.)Spanien Atlético MadridEstádio da Luz, LissabonFörsta finalen mellan två klubbar från samma stad. Real Madrid blev första klubb att vinna tio gånger.
2014/15Barcelona Spanien3–1Italien JuventusOlympiastadion, Berlin
2015/16Real Madrid Spanien1–1 (e.f.)Spanien Atlético MadridStadio Giuseppe Meazza, MilanoReal Madrid blev första klubb att vinna elva gånger. Real Madrid vann med 5–3 i straffsparksläggningen.[45]
2016/17Real Madrid Spanien4–1Italien JuventusMillennium Stadium, CardiffReal Madrid blev första klubb att vinna tolv gånger och första klubb att vinna Uefa Champions League två år i rad.
2017/18Real Madrid Spanien3–1England LiverpoolOlympiastadion, KievReal Madrid blev första klubb att vinna 13 gånger och första klubb att vinna Uefa Champions League tre år i rad.
2018/19Liverpool England2–0England Tottenham HotspurWanda Metropolitano, Madrid
2019/20Bayern München Tyskland1–0Frankrike Paris Saint-GermainEstádio da Luz, LissabonFinalen spelades inför tomma läktare på grund av covid-19-pandemin.[46]
2020/21Chelsea England1–0England Manchester CityEstádio do Dragão, PortoFörsta gången finalen spelades i samma land två år i rad. Finalen spelades inför ett begränsat publikantal på grund av covid-19-pandemin.[47]
2021/22Real Madrid Spanien1–0England LiverpoolStade de France, Saint-DenisReal Madrid blev första klubb att vinna 14 gånger. Första gången samma två klubbar möttes för tredje gången. Matchen flyttades från Krestovskijstadion i Sankt Petersburg efter Rysslands invasion av Ukraina.[48]
2022/23Manchester City England1–0Italien InterAtatürk Olimpiyat Stadyumu, Istanbul
2023/24Real Madrid Spanien2–0Tyskland Borussia DortmundWembley Stadium, LondonReal Madrid blev första klubb att vinna 15 gånger.
2024/25Paris Saint-Germain Frankrike5–0Italien InterAllianz Arena, MünchenFem mål var nytt rekord i segermarginal.[49] Första finalen utan engelskt, spanskt eller tyskt deltagande sedan 2004.
2025/26Paris Saint-Germain Frankrike1–1 (e.f.)England ArsenalPuskás Aréna, BudapestParis Saint-Germain vann med 4–3 i straffsparksläggningen.

Finaler per klubb

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per klubb av Europacupen och Uefa Champions League.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2025/26.[9]
NrKlubbVinsterFörlusterVinstårFörlustår
1Spanien Real Madrid1531956, 1957, 1958, 1959, 1960, 1966, 1998, 2000, 2002, 2014, 2016, 2017, 2018, 2022, 20241962, 1964, 1981
2Italien Milan741963, 1969, 1989, 1990, 1994, 2003, 20071958, 1993, 1995, 2005
3Tyskland Bayern München651974, 1975, 1976, 2001, 2013, 20201982, 1987, 1999, 2010, 2012
4England Liverpool641977, 1978, 1981, 1984, 2005, 20191985, 2007, 2018, 2022
5Spanien Barcelona531992, 2006, 2009, 2011, 20151961, 1986, 1994
6Nederländerna Ajax421971, 1972, 1973, 19951969, 1996
7Italien Inter341964, 1965, 20101967, 1972, 2023, 2025
8England Manchester United321968, 1999, 20082009, 2011
9Italien Juventus271985, 19961973, 1983, 1997, 1998, 2003, 2015, 2017
10Portugal Benfica251961, 19621963, 1965, 1968, 1988, 1990
11England Chelsea212012, 20212008
Frankrike Paris Saint-Germain212025, 20262020
13England Nottingham Forest201979, 1980-
Portugal Porto201987, 2004-
15Tyskland Borussia Dortmund1219972013, 2024
16Skottland Celtic1119671970
Tyskland Hamburg1119831980
Rumänien FCSB1119861989
Frankrike Marseille1119931991
England Manchester City1120232021
21Nederländerna Feyenoord101970-
England Aston Villa101982-
Nederländerna PSV101988-
Serbien Röda stjärnan101991-
25Spanien Atlético Madrid03-1974, 2014, 2016
26Frankrike Reims02-1956, 1959
Spanien Valencia02-2000, 2001
England Arsenal02-2006, 2026
29Italien Fiorentina01-1957
Tyskland Eintracht Frankfurt01-1960
Serbien Partizan Belgrad01-1966
Grekland Panathinaikos01-1971
England Leeds United01-1975
Frankrike Saint-Étienne01-1976
Tyskland Borussia Mönchengladbach01-1977
Belgien Club Brugge01-1978
Sverige Malmö FF01-1979
Italien Roma01-1984
Italien Sampdoria01-1992
Tyskland Bayer Leverkusen01-2002
Frankrike AS Monaco01-2004
England Tottenham Hotspur01-2019

Finaler per land

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per land av Europacupen och Uefa Champions League.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2025/26.[9]
NrLandVinsterFörlusterVinstårFörlustår
1Spanien Spanien20111956, 1957, 1958, 1959, 1960, 1966, 1992, 1998, 2000, 2002, 2006, 2009, 2011, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2022, 20241961, 1962, 1964, 1974, 1981, 1986, 1994, 2000, 2001, 2014, 2016
2England England15121968, 1977, 1978, 1979, 1980, 1981, 1982, 1984, 1999, 2005, 2008, 2012, 2019, 2021, 20231975, 1985, 2006, 2007, 2008, 2009, 2011, 2018, 2019, 2021, 2022, 2026
3Italien Italien12181963, 1964, 1965, 1969, 1985, 1989, 1990, 1994, 1996, 2003, 2007, 20101957, 1958, 1967, 1972, 1973, 1983, 1984, 1992, 1993, 1995, 1997, 1998, 2003, 2005, 2015, 2017, 2023, 2025
4Tyskland Tyskland[a]8111974, 1975, 1976, 1983, 1997, 2001, 2013, 20201960, 1977, 1980, 1982, 1987, 1999, 2002, 2010, 2012, 2013, 2024
5Nederländerna Nederländerna621970, 1971, 1972, 1973, 1988, 19951969, 1996
6Portugal Portugal451961, 1962, 1987, 20041963, 1965, 1968, 1988, 1990
7Frankrike Frankrike361993, 2025, 20261956, 1959, 1976, 1991, 2004, 2020
8Skottland Skottland1119671970
Rumänien Rumänien1119861989
Serbien Serbien[b]1119911966
11Grekland Grekland01-1971
Belgien Belgien01-1978
Sverige Sverige01-1979
  1. Inklusive Västtyskland (4–5)
  2. Inklusive Jugoslavien (1–1)

Maratontabell

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabeller presenterar de tio främsta klubbarna i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Klubbar som spelar i Uefa Champions League säsongen 2025/26 markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2024/25.[50]

Vid två poäng för vinst

Nr Klubb S V O F GM IM MS P
1 Spanien Real Madrid 503 302 85 116 1104 558 +546 689
2 Tyskland Bayern München 408 244 81 83 856 404 +452 569
3 Spanien Barcelona 363 212 79 72 730 381 +349 503
4 England Manchester United 299 161 70 68 545 299 +246 392
5 Italien Juventus 311 157 73 81 491 312 +179 387
6 England Liverpool 258 151 49 58 490 234 +256 351
7 Italien Milan 283 138 71 74 455 272 +183 347
8 Portugal Benfica 305 135 70 100 500 364 +136 340
9 Portugal Porto 277 126 61 90 411 312 +99 313
10 Nederländerna Ajax 247 112 64 71 396 282 +114 288

Vid tre poäng för vinst

Nr Klubb S V O F GM IM MS P
1 Spanien Real Madrid 503 302 85 116 1104 558 +546 991
2 Tyskland Bayern München 408 244 81 83 856 404 +452 813
3 Spanien Barcelona 363 212 79 72 730 381 +349 715
4 England Manchester United 299 161 70 68 545 299 +246 553
5 Italien Juventus 311 157 73 81 491 312 +179 544
6 England Liverpool 258 151 49 58 490 234 +256 502
7 Italien Milan 283 138 71 74 455 272 +183 485
8 Portugal Benfica 305 135 70 100 500 364 +136 475
9 Portugal Porto 277 126 61 90 411 312 +99 439
10 Nederländerna Ajax 247 112 64 71 396 282 +114 400

Flest matcher

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta spelarna när det gäller antalet matcher i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Spelare som är aktiva i något av Uefas medlemsländer markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: 7 maj 2026.[50]
NrSpelareMatcherÅrKlubb(ar)
1Portugal Cristiano Ronaldo1872002–2022Portugal Sporting Lissabon (1), England Manchester United (62), Spanien Real Madrid (101), Italien Juventus (23)
2Spanien Iker Casillas1811999–2019Spanien Real Madrid (152), Portugal Porto (29)
3Tyskland Thomas Müller1652009–2025Tyskland Bayern München (165)
4Argentina Lionel Messi1632004–2023Spanien Barcelona (149), Frankrike Paris Saint-Germain (14)
Tyskland Manuel Neuer1632007–Tyskland Schalke 04 (22), Tyskland Bayern München (141)
6Spanien Xavi1571998–2015Spanien Barcelona (157)
7Tyskland Toni Kroos1532008–2024Tyskland Bayern München (43), Spanien Real Madrid (110)
Kroatien Luka Modrić1532006–Kroatien Dinamo Zagreb (10), England Tottenham Hotspur (9), Spanien Real Madrid (134)
9Frankrike Karim Benzema1522005–2023Frankrike Lyon (19), Spanien Real Madrid (133)
10Wales Ryan Giggs1511993–2014England Manchester United (151)

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta målskyttarna i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Spelare som är aktiva i något av Uefas medlemsländer markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: 16 april 2026.[50][51]
NrSpelareMålMatcherMålsnittÅrKlubb(ar)
1Portugal Cristiano Ronaldo1411870,752002–2022England Manchester United (22), Spanien Real Madrid (105), Italien Juventus (14)
2Argentina Lionel Messi1291630,792004–2023Spanien Barcelona (120), Frankrike Paris Saint-Germain (9)
3Polen Robert Lewandowski1091440,762011–Tyskland Borussia Dortmund (17), Tyskland Bayern München (69), Spanien Barcelona (23)
4Frankrike Karim Benzema901520,592005–2023Frankrike Lyon (12), Spanien Real Madrid (78)
5Spanien Raúl711440,491995–2011Spanien Real Madrid (66), Tyskland Schalke 04 (5)
6Frankrike Kylian Mbappé70980,712016–Frankrike AS Monaco (6), Frankrike Paris Saint-Germain (42), Spanien Real Madrid (22)
7Nederländerna Ruud van Nistelrooy60810,741998–2009Nederländerna PSV (9), England Manchester United (38), Spanien Real Madrid (13)
8Ukraina Andrij Sjevtjenko591160,511994–2011Ukraina Dynamo Kiev (22), Italien Milan (33), England Chelsea (4)
9Norge Erling Haaland57580,982019–Österrike Red Bull Salzburg (8), Tyskland Borussia Dortmund (15), England Manchester City (34)
Tyskland Thomas Müller571650,352009–2025Tyskland Bayern München (57)

Flest assist

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta framspelarna i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Spelare som är aktiva i något av Uefas medlemsländer markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: 29 april 2026.[50]
NrSpelareAssistMatcherAssistsnittÅrKlubb(ar)
1Portugal Cristiano Ronaldo421870,222002–2022England Manchester United (5), Spanien Real Madrid (31), Italien Juventus (6)
2Argentina Ángel Di María411160,352007–2025Portugal Benfica (5) Spanien Real Madrid (15), Frankrike Paris Saint-Germain (18), Italien Juventus (3)
3Argentina Lionel Messi401630,252004–2023Spanien Barcelona (36), Frankrike Paris Saint-Germain (4)
4Brasilien Neymar33810,412013–2023Spanien Barcelona (15), Frankrike Paris Saint-Germain (18)
5Brasilien Vinícius Júnior32820,392018–Spanien Real Madrid (32)
6Belgien Kevin De Bruyne31850,362011–England Manchester City (28), Italien Napoli (3)
Wales Ryan Giggs311510,211993–2014England Manchester United (31)
8Tyskland Thomas Müller301650,182009–2025Tyskland Bayern München (30)
Spanien Xavi301570,191998–2015Spanien Barcelona (30)
10Frankrike Karim Benzema291520,192005–2023Frankrike Lyon (3), Spanien Real Madrid (26)
Spanien Andrés Iniesta291320,222002–2018Spanien Barcelona (29)

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Säsongens spelare

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de spelare som utsetts till säsongens spelare i Uefa Champions League sedan utmärkelsen började delas ut efter säsongen 2021/22.

SäsongSpelarePositionKlubbKälla
2021/22Frankrike Karim BenzemaAnfallareSpanien Real Madrid[52]
2022/23Spanien RodriMittfältareEngland Manchester City[53]
2023/24Brasilien Vinícius JúniorAnfallareSpanien Real Madrid[54]
2024/25Frankrike Ousmane DembéléAnfallareFrankrike Paris Saint-Germain[55]

Säsongens unga spelare

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de spelare som utsetts till säsongens unga spelare i Uefa Champions League sedan utmärkelsen började delas ut efter säsongen 2021/22.

SäsongSpelarePositionKlubbKälla
2021/22Brasilien Vinícius JúniorAnfallareSpanien Real Madrid[56]
2022/23Georgien Chvitja KvaratscheliaAnfallareItalien Napoli[57]
2023/24England Jude BellinghamMittfältareSpanien Real Madrid[58]
2024/25Frankrike Désiré DouéAnfallareFrankrike Paris Saint-Germain[59]

Publikrekord

[redigera | redigera wikitext]

Publikrekordet i Europacupen och Uefa Champions League är från returmatchen i "Battle of Britain", en av semifinalerna säsongen 1969/70. Matchen mellan skotska Celtic och engelska Leeds United lockade hela 136 505 personer till Hampden Park i Glasgow. Celtic vann matchen med 2–1 och gick vidare med 3–1 totalt.[60]

Uefa Champions Leagues fotbollslogotyp.

Uefa Champions Leagues logotyp utgörs av en fotboll som består av åtta stjärnor med turneringens namn undertill. Logotypen infördes 1992 när turneringen fick sitt nuvarande namn och har förändrats mycket lite genom åren.[61] Den formgavs ursprungligen av britten Phil Clements, som utformade den med åtta stjärnor eftersom han hade hört att det nya formatet innebar att det var åtta klubbar som skulle göra upp om titeln efter ett inledande seriespel.[62]

Uefa gav 1992 den brittiska kompositören Tony Britten i uppdrag att skapa den officiella Uefa Champions League-hymnen och denne baserade verket på Georg Friedrich Händels kröningshymn Zadok the Priest. Musiken framfördes av Royal Philharmonic Orchestra och texten sjöngs av kören från Academy of St Martin in the Fields i de tre officiella språk som används av Uefa: engelska, tyska och franska. Hymnens refräng spelas före varje Uefa Champions League-match, liksom vid början och slutet av varje TV-sändning av matcherna. Hela hymnen är ungefär tre minuter lång, och har två korta verser och en refräng. Hymnen har aldrig släppts kommersiellt.[63]

"Ce sont les meilleures équipes, Es sind die allerbesten Mannschaften, The main event, Die Meister, Die Besten, Les grandes équipes, The champions"
"Une grande réunion, Eine grosse sportliche Veranstaltung, The main event, Die Meister, Die Besten, Les grandes équipes, The champions"
"Ils sont les meilleurs, Sie sind die Besten, These are the champions, Die Meister, Die Besten, Les grandes équipes, The champions"[63]

Alla klubbar som deltar i Uefa Champions League erhåller prispengar av Uefa. Dessa består dels av förutbestämda belopp och dels av belopp som varierar beroende på klubbarnas Uefa-koefficienter och värdet av deras länders TV-marknader.

För säsongen 2025/26 ser de förutbestämda beloppen ut på följande sätt:[64]

  • Klubbar som åker ut i de tre första kvalomgångarna: 175 000 euro per omgång som de spelade i (dock får de klubbar som åker ut i tredje kvalomgångens league path inga pengar för den omgången)
  • Klubbar som åker ut i kvalspelets playoffomgång: 4 290 000 euro
  • Klubbar som når seriespelet: 18 620 000 euro
  • Vinst i seriespelet: 2 100 000 euro
  • Oavgjort i seriespelet: 700 000 euro
  • Klubben på plats 1 i seriespelet: 36 andelar à 275 000 euro (9 900 000 euro), klubben på plats 2 i seriespelet: 35 andelar à 275 000 euro (9 625 000 euro), klubben på plats 3 i seriespelet: 34 andelar à 275 000 euro (9 350 000 euro) och så vidare ned till klubben på plats 36 i seriespelet: 1 andel à 275 000 euro (värdet av andelen ökar för varje oavgjord match i seriespelet, då det vid oavgjort resultat betalas ut 700 000 euro mindre än vid vinst för endera klubben, och dessa "sparade" pengar går in i denna pott)
  • Klubbar på plats 1–8 i seriespelet: 2 000 000 euro
  • Klubbar på plats 9–16 i seriespelet: 1 000 000 euro
  • Klubbar som når slutspelets playoffomgång: 1 000 000 euro
  • Klubbar som når åttondelsfinalerna: 11 000 000 euro
  • Klubbar som når kvartsfinalerna: 12 500 000 euro
  • Klubbar som når semifinalerna: 15 000 000 euro
  • Klubbar som når finalen: 18 500 000 euro
  • Klubben som vinner finalen: 6 500 000 euro

Dessutom fördelas drygt 850 000 000 euro till klubbarna som når seriespelet enligt en invecklad beräkningsmodell, där man tar hänsyn till hur mycket TV-bolagen i de europeiska och icke-europeiska länderna betalar för sändningsrättigheterna och även till klubbarnas Uefa-koefficienter.[64]

TV-sändningar

[redigera | redigera wikitext]

I samband med den första säsongen av Uefa Champions League, säsongen 1992/93, tilldelades sändningsrättigheterna i Sverige TV3 och Viasat, då ingående i Kinnevik-ägda Modern Times Group. Uefa Champions League sändes därefter under många år i Sverige i TV3, TV6 och Viasat Fotboll, sedan 2018 ingående i NENT Group.

Från och med säsongen 2021/22 togs sändningsrättigheterna över av Telia, som betalade drygt tre miljarder kronor för att få sända Uefa Champions League i Sverige i tre säsonger. Matcherna sändes i någon av Telia-ägda TV4 Medias kanaler.[65][66]

Tre år senare, inför säsongen 2024/25 med dess nya format, köpte Viaplay Group (som NENT Group bytt namn till) sändningsrättigheterna i Sverige igen för tre säsonger. Beloppet offentliggjordes inte.[67] Vissa av matcherna sändes på TV6.[68]

  1. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 ”Setting the standard for club football” (på engelska). Uefa. 20 april 2021. Arkiverad från originalet den 27 juni 2024. https://web.archive.org/web/20240627185402/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0268-121578ca9f2b-3ebc8c09202b-1000--setting-the-standard-for-club-football/. Läst 14 juli 2025.
  2. 1 2 ”2025/26 Champions League: Format, dates, draws, final” (på engelska). Uefa. 13 juni 2025. Arkiverad från originalet den 3 juli 2025. https://web.archive.org/web/20250703063244/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0296-1d21e9bdf7e4-808a7511165c-1000--2025-26-champions-league-format-dates-draws-final/. Läst 14 juli 2025.
  3. 1 2 ”How association club coefficients are calculated” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 28 juni 2025. https://web.archive.org/web/20250628181913/https://www.uefa.com/nationalassociations/uefarankings/country/about/. Läst 14 juli 2025.
  4. 1 2 ”New format for Champions League post-2024: Everything you need to know” (på engelska). Uefa. 12 juni 2024. Arkiverad från originalet den 7 oktober 2024. https://web.archive.org/web/20241007160645/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0268-12157d69ce2d-9f011c70f6fa-1000--new-format-for-champions-league-post-2024-everything-you-ne/. Läst 14 juli 2025.
  5. ”Home comforts bring second title for Madrid” (på engelska). Uefa. 1 september 2014. Arkiverad från originalet den 18 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240718183849/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0219-0e8c03643ccd-88d328cc73b3-1000--home-comforts-bring-second-title-for-madrid/. Läst 14 juli 2025.
  6. ”Jair seals Inter's second successive crown” (på engelska). Uefa. 1 september 2014. Arkiverad från originalet den 7 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220807151716/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0219-0e8c065c0003-09f40584a145-1000--jair-seals-inter-s-second-successive-crown/. Läst 14 juli 2025.
  7. 1 2 ”1983/84: Kennedy spot on for Liverpool” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 20 december 2022. https://web.archive.org/web/20221220003910/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/00ad-0e6a0b25af45-1d23225afb81-1000--1983-84-kennedy-spot-on-for-liverpool/. Läst 14 juli 2025.
  8. 1 2 Haslam, Andrew (19 maj 2012). ”Shoot-out win ends Chelsea's long wait for glory” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 28 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240528071437/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0250-0c50fb78a384-1434bbcadbcb-1000--shoot-out-win-ends-chelsea-s-long-wait-for-glory/. Läst 14 juli 2025.
  9. 1 2 3 4 5 ”European Champions' Cup/Champions League” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. https://www.rsssf.org/tablese/ec1.html. Läst 14 juli 2025.
  10. 1 2 ”1978/79: Forest join elite club” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 29 mars 2023. https://web.archive.org/web/20230329164409/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/025a-0ea6687c95ea-1cc4f4a550f7-1000--1978-79-forest-join-elite-club/. Läst 14 juli 2025.
  11. Fet text ”The hidden meaning behind the eight stars on the Champions League logo has been revealed” (på engelska). SPORTbible. 3 oktober 2023. https://www.sportbible.com/football/football-news/champions-league-logo-stars-129613-20231003Fet text. Läst 25 mars 2024.
  12. 1 2 ”Football's top club competition” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 7 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190607151532/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/history/background/index.html. Läst 20 juni 2019.
  13. ”'Launching the European Cup Was a Gamble'” (på engelska) (PDF). Uefa. Maj 2016. Arkiverad från originalet den 1 juni 2022. https://web.archive.org/web/20220601003205/https://www.uefa.com/MultimediaFiles/Download/uefaorg/General/02/59/07/69/2590769_DOWNLOAD.pdf. Läst 14 juli 2025.
  14. ”Who scored the first goals in UEFA's competitions?” (på engelska). Uefa. 14 september 2021. Arkiverad från originalet den 18 september 2021. https://web.archive.org/web/20210918110242/https://www.uefa.com/news/0253-0d8226f62167-bb95306965de-1000--chakvetadze-scores-first-goal-in-uefa-nations-league/. Läst 14 juli 2025.
  15. ”1955/56: Madrid claim first crown” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 24 november 2023. https://web.archive.org/web/20231124062142/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0258-0e6a0359223b-d180c4119f8e-1000--1955-56-madrid-claim-first-crown/. Läst 14 juli 2025.
  16. ”Celtic bring first trophy to Great Britain” (på engelska). Uefa. 1 september 2014. Arkiverad från originalet den 27 december 2023. https://web.archive.org/web/20231227222011/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0219-0e8c0568d62d-0a47289d05dc-1000--celtic-bring-first-trophy-to-great-britain/. Läst 14 juli 2025.
  17. 1 2 ”1984/85: Football mourns Heysel victims” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 22 december 2022. https://web.archive.org/web/20221222023811/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0253-0d7b1e29a07a-96de9655acd4-1000--1984-85-football-mourns-heysel-victims/. Läst 14 juli 2025.
  18. Chalmers, Robert (29 maj 2015). ”Remembering the Heysel stadium disaster” (på engelska). GQ. Arkiverad från originalet den 24 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190324144341/https://www.gq-magazine.co.uk/article/heysel-stadium-disaster-30-anniversary. Läst 14 juli 2025.
  19. ”Evolution of UEFA club competitions for 2018-21 cycle” (på engelska). Uefa. 26 augusti 2016. Arkiverad från originalet den 12 november 2024. https://web.archive.org/web/20241112223118/https://www.uefa.com/news-media/news/0230-0f8e31252319-a88c4e1ac804-1000--evolution-of-uefa-club-competitions-for-2018-21-cycle/. Läst 14 juli 2025.
  20. ”2020/21 UEFA Champions League: all you need to know” (på engelska). Uefa. 30 september 2020. Arkiverad från originalet den 20 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240720184511/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/025e-0fac7ce8f2d4-6d86444e8807-1000--2020-21-uefa-champions-league-all-you-need-to-know/. Läst 14 juli 2025.
  21. ”Venues for Round of 16 matches confirmed” (på engelska). Uefa. 9 juli 2020. Arkiverad från originalet den 24 september 2024. https://web.archive.org/web/20240924082744/https://www.uefa.com/news-media/news/025f-0fd8ee39d484-116d3b4051d6-1000--venues-for-round-of-16-matches-confirmed/. Läst 14 juli 2025.
  22. ”UEFA Champions League final to move to Portugal to allow 6,000 fans of each team to attend” (på engelska). Uefa. 13 maj 2021. Arkiverad från originalet den 13 november 2024. https://web.archive.org/web/20241113172310/https://www.uefa.com/news-media/news/0269-1243f864391e-53c7874f0ae0-1000/. Läst 14 juli 2025.
  23. 1 2 ”Abolition of the away goals rule in all UEFA club competitions” (på engelska). Uefa. 24 juni 2021. Arkiverad från originalet den 26 september 2024. https://web.archive.org/web/20240926015638/https://www.uefa.com/news-media/news/026a-1298aeb73a7a-5b64cb68d920-1000--abolition-of-the-away-goals-rule-in-all-uefa-club-competitions/. Läst 14 juli 2025.
  24. ”1970/71: Cruyff pulls the strings” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240813193225/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0012-0e6a06183213-61b1784a09c1-1000--1970-71-cruyff-pulls-the-strings/. Läst 14 juli 2025.
  25. ”Regulations of the UEFA Champions League: Annex B - UEFA Champions League Competition System” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2025/26/Annex-B-UEFA-Champions-League-Competition-System-Online. Läst 14 juli 2025.
  26. ”How club coefficients are calculated” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 10 november 2024. https://web.archive.org/web/20241110140715/https://www.uefa.com/nationalassociations/uefarankings/club/about/. Läst 14 juli 2025.
  27. ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 14 Draw system – qualifying phase and play-offs” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2025/26/Article-14-Draw-system-qualifying-phase-and-play-offs-Online. Läst 14 juli 2025.
  28. ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 15 Match system – qualifying phase and play-offs” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2025/26/Article-15-Match-system-qualifying-phase-and-play-offs-Online. Läst 14 juli 2025.
  29. 1 2 3 ”Regulations of the UEFA Champions League: Annex A - Access List for the 2025/26 UEFA Club Competitions” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2025/26/Annex-A-Access-List-for-the-2025/26-UEFA-Club-Competitions-Online. Läst 14 juli 2025.
  30. ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 16 Draw system – league phase” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2025/26/Article-16-Draw-system-league-phase-Online. Läst 14 juli 2025.
  31. 1 2 ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 17 Match system – league phase” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2025/26/Article-17-Match-system-league-phase-Online. Läst 14 juli 2025.
  32. ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 18 Equality of points – league phase” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2025/26/Article-18-Equality-of-points-league-phase-Online. Läst 14 juli 2025.
  33. 1 2 3 4 ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 19 Draw system – knockout phase” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2025/26/Article-19-Draw-system-knockout-phase-Online. Läst 14 juli 2025.
  34. ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 20 Match system – knockout phase” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2025/26/Article-20-Match-system-knockout-phase-Online. Läst 14 juli 2025.
  35. ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 22 Match system – final” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2025/26/Article-22-Match-system-final-Online. Läst 14 juli 2025.
  36. ”1969/70: Feyenoord establish new order” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 30 april 2024. https://web.archive.org/web/20240430092247/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0005-0e6a05cb6956-d2f407b8aa83-1000--1969-70-feyenoord-establish-new-order/. Läst 10 november 2024.
  37. ”1985/86: Steaua stun Barcelona” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 11 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240511064249/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/00c5-0e6a0bc49898-3c69a840d79b-1000--1985-86-steaua-stun-barcelona/. Läst 10 november 2024.
  38. ”1987/88: PSV prosper from Oranje boom” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 21 juni 2024. https://web.archive.org/web/20240621160826/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0252-0cda61cd72d9-e1f121defd12-1000--1987-88-psv-prosper-from-oranje-boom/. Läst 10 november 2024.
  39. ”1990/91: Crvena zvezda spot on” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 29 mars 2024. https://web.archive.org/web/20240329010359/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0101-0e6a0d18f6a6-7526711e6abf-1000--1990-91-crvena-zvezda-spot-on/. Läst 10 november 2024.
  40. ”1995/96 AFC Ajax 1-1 Juventus, Juve win 4-2 on pens: Report” (på engelska). Uefa. 18 juli 2012. Arkiverad från originalet den 17 september 2023. https://web.archive.org/web/20230917053330/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/01ff-0e7e6ec28d07-2dc589e0556e-1000--1995-96-afc-ajax-1-1-juventus-juve-win-4-2-on-pens-report/. Läst 10 november 2024.
  41. ”2000/01: Kahn saves day for Bayern” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 16 april 2024. https://web.archive.org/web/20240416152531/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0250-0c50f100ffeb-3a3b0ec790a0-1000--2000-01-kahn-saves-day-for-bayern/. Läst 10 november 2024.
  42. Szreter, Adam (28 maj 2003). ”Milan lift European crown” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 12 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240512212940/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0253-0d7b3011dd29-b3eede70c2ce-1000--milan-lift-european-crown/. Läst 10 november 2024.
  43. ”2004/05 AC Milan 3-3 Liverpool FC (2-3 on pens): Report” (på engelska). Uefa. 1 augusti 2010. Arkiverad från originalet den 28 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240528143035/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/01e8-0e7502f7f2cb-2ca1e01eea38-1000--2004-05-ac-milan-3-3-liverpool-fc-2-3-on-pens-report/. Läst 10 november 2024.
  44. ”2007/08 Manchester United FC 1-1 Chelsea FC (6-5 on pens): Report” (på engelska). Uefa. 1 augusti 2010. Arkiverad från originalet den 21 juni 2024. https://web.archive.org/web/20240621071304/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/01e8-0e750333e183-06456a1441e7-1000--2007-08-manchester-united-fc-1-1-chelsea-fc-6-5-on-pens-r/. Läst 10 november 2024.
  45. ”Spot-on Real Madrid defeat Atlético in final again” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 21 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240521012407/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/022d-0e957c5979eb-37493cb53cd0-1000--spot-on-real-madrid-defeat-atletico-in-final-again/. Läst 10 november 2024.
  46. ”2020 Champions League final: when and where” (på engelska). Uefa. 23 augusti 2020. Arkiverad från originalet den 19 november 2024. https://web.archive.org/web/20241119223345/https://www.uefa.com/news/025a-0ea4b8fec98a-b6eb8a2ae892-1000--2020-champions-league-final/. Läst 10 november 2024.
  47. ”2021 Champions League final: all you need to know” (på engelska). Uefa. 29 maj 2021. Arkiverad från originalet den 17 juni 2024. https://web.archive.org/web/20240617171820/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0269-1243fd2b25a6-7ec1237e0e44-1000--final-all-you-need-to-know/. Läst 10 november 2024.
  48. ”2022 UEFA Champions League final to be held at Stade de France in Paris” (på engelska). Uefa. 25 februari 2022. Arkiverad från originalet den 24 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240724010716/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0272-14876a9f349c-c61e3670721f-1000--2022-uefa-champions-league-final-to-be-held-at-stade-de-/. Läst 10 november 2024.
  49. ”Paris win Champions League: Désiré Doué double helps secure record-breaking final win against Inter” (på engelska). Uefa. 31 maj 2025. Arkiverad från originalet den 4 juli 2025. https://web.archive.org/web/20250704122556/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0299-1de417608530-15b01ff7b150-1000/. Läst 14 juli 2025.
  50. 1 2 3 4 ”All-time stats & rankings” (på engelska). Uefa. https://www.uefa.com/uefachampionsleague/history/rankings. Läst 14 juli 2025.
  51. ”Champions Cup/Champions League Topscorers” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. https://www.rsssf.org/ec/ec1tops.html. Läst 14 juli 2025.
  52. ”Karim Benzema named 2021/22 UEFA Champions League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 31 maj 2022. Arkiverad från originalet den 27 juli 2023. https://web.archive.org/web/20230727082916/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0275-15465014cfaf-b4d5f6398256-1000--karim-benzema-named-2021-22-uefa-champions-league-player-of-/. Läst 14 juli 2025.
  53. ”Rodri named 2022/23 UEFA Champions League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 11 juni 2023. Arkiverad från originalet den 11 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230611181752/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0282-183b473eaf28-b2fde4465718-1000--rodri-named-2022-23-uefa-champions-league-player-of-the-s/. Läst 14 juli 2025.
  54. ”Vinícius Júnior named 2023/24 UEFA Champions League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 3 juni 2024. Arkiverad från originalet den 10 november 2024. https://web.archive.org/web/20241110082934/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/028e-1b0b054fab71-50d454377428-1000--player-of-the-season-vinicius-junior/. Läst 14 juli 2025.
  55. ”Ousmane Dembélé named 2024/25 UEFA Champions League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 1 juni 2025. Arkiverad från originalet den 22 juni 2025. https://web.archive.org/web/20250622142802/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/029a-1de593cb29ee-c04434a97ebb-1000--ousmane-dembele-named-2024-25-uefa-champions-league-playe/. Läst 14 juli 2025.
  56. ”Vinícius Júnior named 2021/22 UEFA Champions League Young Player of the Season” (på engelska). Uefa. 31 maj 2022. Arkiverad från originalet den 2 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230602081355/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0275-1546501dd977-8e9d95ac3c37-1000--vinicius-junior-named-2021-22-uefa-champions-league-young-/. Läst 14 juli 2025.
  57. ”Khvicha Kvaratskhelia named 2022/23 UEFA Champions League Young Player of the Season” (på engelska). Uefa. 11 juni 2023. Arkiverad från originalet den 11 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230611191654/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0282-183b47355fb9-5778e4a7c37f-1000--khvicha-kvaratskhelia-named-2022-23-uefa-champions-league-yo/. Läst 14 juli 2025.
  58. ”Jude Bellingham named 2023/24 UEFA Champions League Young Player of the Season” (på engelska). Uefa. 3 juni 2024. Arkiverad från originalet den 10 november 2024. https://web.archive.org/web/20241110011939/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/028e-1b0b05935263-f0f77020d8a3-1000--young-player-of-the-season-jude-bellingham/. Läst 14 juli 2025.
  59. ”Désiré Doué named 2024/25 UEFA Champions League Young Player of the Season” (på engelska). Uefa. 1 juni 2025. Arkiverad från originalet den 4 juli 2025. https://web.archive.org/web/20250704173537/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/029a-1de593e81763-a1312db28c5a-1000--desire-doue-named-2024-25-uefa-champions-league-young-playe/. Läst 14 juli 2025.
  60. Gill, Kieran (14 april 2020). ”Celtic great Bertie Auld recalls the 'Great Battle of Britain', when 50 years ago an incredible record crowd of 136,505 watched the Bhoys beat Leeds at Hampden Park in a thrilling European Cup semi-final” (på engelska). Daily Mail. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2023. https://web.archive.org/web/20231004090115/https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-8219131/Bertie-Auld-recalls-136-505-people-watched-Celtic-beat-Leeds-Hampden-European-Cup-semi.html. Läst 14 juli 2025.
  61. ”UEFA Champions League Logo” (på engelska). 1000logos.net. 3 januari 2025. Arkiverad från originalet den 7 juli 2025. https://web.archive.org/web/20250707121036/https://1000logos.net/uefa-champions-league-logo/. Läst 14 juli 2025.
  62. Walbanke, Dom (13 september 2014). ”The man behind the stars: Phil Clements and the creation of the Champions League logo” (på engelska). The Independent. Arkiverad från originalet den 23 juni 2024. https://web.archive.org/web/20240623124426/https://www.independent.co.uk/sport/football/european/the-man-behind-the-stars-phil-clements-and-the-creation-of-the-champions-league-logo-9730328.html. Läst 14 juli 2025.
  63. 1 2 ”UEFA Champions League anthem: lyrics, background, facts” (på engelska). Uefa. 30 juli 2020. Arkiverad från originalet den 21 september 2024. https://web.archive.org/web/20240921170729/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/022d-0e1636f1244a-c916aa410dad-1000--uefa-champions-league-anthem-lyrics-background-facts/. Läst 14 juli 2025.
  64. 1 2 ”Distribution to clubs from the UEFA Champions League, UEFA Europa League, UEFA Conference League and the UEFA Super Cup for the 2024–27 cycle (2025/26 season) | Payments for the qualifying phases | Solidarity payments for non-participating clubs” (på engelska) (PDF). Uefa. 16 juni 2025. Arkiverad från originalet den 14 juli 2025. https://web.archive.org/web/20250714194132/https://editorial.uefa.com/resources/029a-1e0b5460b86d-31e6cad26358-1000/20250616_circular_2025_32_en.pdf. Läst 14 juli 2025.
  65. Scherman, Jan (9 april 2020). ”Uppgifter: Champions League till Telia”. Dagens Media. Arkiverad från originalet den 3 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200803173126/https://www.dagensmedia.se/medier/rorligt/uppgifter-champions-league-till-telia/. Läst 14 juli 2025.
  66. Scherman, Jan (9 april 2020). ”Jan Scherman: "Nent erbjöd Telia ett samarbete om Champions League"”. Dagens Media. Arkiverad från originalet den 26 september 2020. https://web.archive.org/web/20200926085314/https://www.dagensmedia.se/medier/rorligt/jan-scherman-nent-erbjod-telia-ett-samarbete-om-champions-league/. Läst 14 juli 2025.
  67. Amir, Rani (29 maj 2024). ”Champions League tillbaka på Viaplay”. Sportbladet. Arkiverad från originalet den 2 september 2024. https://web.archive.org/web/20240902164429/https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/KMyKy5/viaplay-koper-tillbaka-rattigheterna-till-champions-league. Läst 14 juli 2025.
  68. Pinheiro Diamant, Jonatan (29 augusti 2024). ”Champions League: Här är alla matcher”. Sportbladet. Arkiverad från originalet den 17 september 2024. https://web.archive.org/web/20240917163934/https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/3MBXlA/champions-league-2024-2025-ligafas-matcher-spelschema. Läst 14 juli 2025.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]