Hoppa till innehållet

Eugen Schauman

Från Wikipedia
Eugen Schauman
Född10 maj 1875
Charkiv
Död16 juni 1904 (29 år)
Helsingfors
Medborgare iStorfurstendömet Finland
SysselsättningPolitiker
FöräldrarWaldemar Schauman
SläktingarSigrid Schauman (syskon)
Teodor Schauman
Redigera Wikidata
Eugen Schaumans gravmonument på Borgå kyrkogård.

Eugen Waldemar Schauman (uttal: IPA ˈʃoːman), född 10 maj 1875 i Charkov, död 16 juni 1904 i Helsingfors, var en finlandssvensk aktivist och statstjänsteman som 1904 sköt den ryske generalguvernören Nikolaj Bobrikov och därefter sig själv.

Uppväxt och studier

[redigera | redigera wikitext]

Schauman var son till generalen Waldemar Schauman (1844–1911) och Elin Schauman samt äldre bror till Sigrid Schauman. Som följd av faderns militära karriär bodde familjen i olika delar av det ryska kejsardömet. Efter moderns död placerades den nioårige Schauman i skola i Helsingfors medan resten av familjen stannade i Polen.[1]

Schaumans skolgång försvårades av hans nedsatta hörsel. Schauman blev student vid Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland i Helsingfors 1895 och efter avlagd universitetsexamen extrakopist i senaten för Finland 1900 samt kammarförvant i Skolöverstyrelsen 1902. Vid sidan om sin karriär som statstjänsteman var Schauman även en ivrig idrottare och skytte var ett av hans främsta intressen.

Attentat mot Nikolaj Bobrikov

[redigera | redigera wikitext]

Schauman var djupt förbittrad över den ryska förtryckarpolitiken i Finland och förövade den 16 juni 1904 ett attentat mot det dåvarande ryska storfurstendömet Finlands ryske generalguvernör Nikolaj Bobrikov i Helsingfors senatshus. Eftersom Schauman hade varit en tjänsteman i senaten kände han till Bobrikovs vanor. Klockan elva på förmiddagen mötte Schauman Bobrikov på trappavsatsen och sköt tre skott mot honom, varefter han sköt två skott mot sitt eget hjärta. Schauman dog omedelbart, medan Bobrikov avled följande dag.[1] I ett brev riktat mot kejsaren, som senare offentliggjordes, angav Schauman inte bara de olagligheter som Bobrikov hade begått i Finland som orsak, utan även en önskan att fästa kejsarens uppmärksamheter på andra missförhållande i riket. Schauman såg sig snarare som en trogen undersåte till kejsaren än som en revolutionär.[1]

Schaumans handlingar både hyllades och fördömdes. I den Nyländska studentavdelningen tillmätes Schaumans handlingar stor vikt och avdelningen reste ett monument till Schaumans minne på gravgården i Borgå.[1] Jean Sibelius komponerade begravningsmarschen In memoriam till minne av Schauman.[2]

Framförallt prästerskapet och gammalfinnarna fördömde dådet, men även andra, eftersom Finland på detta sätt i ryska ögon förbands med tidens terrorism. Juho Paasikivi, som senare blev president, fördömde också dådet i en ledare i Uusi Suometar.[1] Den nye generalguvernören Ivan Obolenskij agerade betydligt mer återhållsamt än Bobrikov, och förhållandena i Finland blev friare under de närmaste åren.[1]

Filmatisering

[redigera | redigera wikitext]

Händelserna kring attentatet har filmatiserats flera gånger. I Kajastus (Skimmer) (1930) och Helmikuun manifesti (Under knutpiskan) (1939) spelas Schauman av Runar Schauman som var släkting till Eugen Schauman. I filmen Luottamus (Förtroende) (1976) spelas Schauman av Runar Schaumans son Göran Schauman.

  1. 1 2 3 4 5 6 ”Schauman, Eugen”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4816-1416928957422
  2. Metropoli Oy / Jeremias Ylirotu / www.metropoli.fi / 2002. ”In Memoriam”. www.sibelius.fi. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304102405/http://www.sibelius.fi/english/musiikki/ork_muita_inmemoriam.htm. Läst 12 februari 2026.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]