Diskussion:Bataljon

Hur många ingår egentligen i en bataljon? Olika bud överallt.

Svar

Det fins oliks sortes bataljoner och antalet soldater varierar kraftigt. Def Bataljon består av flera kompanier. En infanteribataljon består av fyra skyttekompanier, ett granatkastarkomapni, ett trosskomani och ett stabskompani.
-Malin Lindquist Malin Tokyo (diskussion) 2 april 2010 kl. 04.52 (CET) 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)

Bataljon är sedan 1600-talets slut till 1800-talets mitt/slut beteckningen på att stridsindelat infanteriförband, vanligen sammansatt av flera kompanier. Man skilde dock på administrativ indelning vilket var regementet, som bestod av ett antal kompanier, som var indelade i ett antal korpralskap. Korpralskapen var en indelning i tältlag/matlag/logementsindelning. Korpralen löste mao de uppgifter som tältlag/logemnstchef/dageleven har gjort i vårt moderna försvar. Varje kompani hade eget spel om 2-3 trumslagare och blåsare och några timmermän. Underofficerarna hade var sitt tjänstegrensansvar inom kompaniets förvaltning, som personalredovisning-avlöning: kompaniskrivaren, vapen och ammunitionshantering: rustmästaren, förläggning, transporter: kvartermästaren och sammanhållande för alla underofficerare var fältväbeln(det fanns ytterligare ansvarsområden och befattningar som jag ej angett).Runt Napoleonkrigen ändrades titlarna för underofficerarna generellt till sergeant utom för fältväbeln som blev fanjunkare. I stridsindelningen tjänstgjorde de olika underofficerarna som riktbefäl och undantagsvis som plutonchefer. Officerarna indelades i subalternofficerare(löjtnanter fänrikar) och kompanichefer, som hade grad mellan kapten till generalmajor.Detta berodde på att kompaniet var just en admkistrativ tillhörighet som man definerade löner m.m. ifrån. I stridsindelningen så tjänstgjorde subalternofficerarna som plutonchef, divisionschef och fanförare. Kompanicheferna tjänstgjorde som pluton/divisionschef, bataljonchef eller brigadchef beroende på tjänstetställning eller ålder. Regementet kunde delas in för olika uppgifter som marsch, förläggning, fältarbeten, besättning på fästningar m.m.. Men när regementet indelades helt eller delvis för strid i fält så var bataljon den form som valdes. Läser man 1794 års, 1823 års och 1846 års reglemente för fotregementena så framgår klart och tydligt hur bataljonen skulle indelas. Normalindelningen är 8 plutoner-eldenheter-(=en linje med soldater, 2-3 led djup 8-20 man bred),numrerade från höger 1-8,plutonerna sammanfördes två och två till divisioner numrerade från höger från 1-4, en fanpluton(det vi idag kallar fanvakt) i mitten rakt bakom bataljonschefens plats, spelet(alla trumslagare från de olika kompanierna samlade under ett befäl) bakom 3 pluton och alla timmermännen samlade efter samma princip som spelet. Minimimåtten för en pluton varierar enligt de olika reglementena mellan 16 och 24 soldater, samt vid brist på personal antalet plutoner reducerade till 6 resp 4. Detta gör att de rekommenderade minimimåttet för en bataljonsindelning var c:a 100 man. Idag skulle man nog kalla detta för ett modulärt sammansatt förband, där deltagande kompanier tillfört olika delar till den samlade bataljonsfunktionen. Denna indelning medgav att man kunde växla form mellan kolonn(=plutonerna efter varann), dubbelkolonn och fyrkant(= ställning mot kavallerianfall med bajonetterna utåt alla sidor som en igelkott). Eldgivningen kunde varieras mellan "fri eldgivning" då alla sköt i egen takt mot upptäckta mål och misstänkta punkter(inledes vanligtvis med en rullande eld inom plutonen och därefter fri eldgivning),plutonsvisa salvor,bataljonsvisa salvor. Från 1700-talets slut utökades regelmässigt bataljonen med lätt infanteri som benämndes jägare/tiraljörer/flankörer beroende på trender och hur indelningen av dessa gick till. Manskapet till det lätta infanteriet togs ut ur de olika deltagande kompanierna i bataljonsindelningen. Det lätta infanteriet framryckte i spridd formering( som dagens moderna infanteri till fots)framför eller på sidorna av bataljonens slutna del på ett avstånd av 50-150 meter. Syftet var att kunna inledda striden med välriktad eld, av trupp som var svår att träffa med salvor och artillerield. Balistiken på dåtidens kulor gjorde att man tvingade fienden att välja mellan att skjuta på den spridda jägarkedjan framför bataljonen, varvid missade kulor träffade ner till marken innan de nådde den slutna delen, eller sikta över jägarna för att träffa de bakomvarande slutna förbandet, varvid jägare ostört kunde fortsätta bekämpningen. Då blev nog valet oftast att man sköt på dem som faktiskt sköt på en själv, varvid grupperingen med framskjutna jägare kom att spela en roll som skydd mot direktriktad eld. Minsta taktiska enheter för kavalleriet var sålunda skvadron(läs gärna "Crusenstolpes kravaller" av Nerman)och för artilleriet batteri(=flera pjäser under ett befäl). Flera batterier bildade division, vilket var reglementerat begrepp i sv. armén t.o.m. 70-talets början.Kåren (diskussion) 26 juli 2010 kl. 20.00 (CET) 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)

FEL

Major är inte längre en bataljonschefsgard!
-Malin Lindquist Malin Tokyo (diskussion) 2 april 2010 kl. 04.52 (CET) 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)

Anser att det är fel att major bara tas bort ur artikeln, därför har jag gjord din redigering ogjord och märkt med ""källa behövs". Även om inte major är bataljonschef idag (antar du menar i Sveriges försvarsmakt?), så anser jag att det historiska perspektivet bör nämnas i artikeln. //Joshua 2 april 2010 kl. 10.37 (CEST)